Antirasism är en motkraft mot rasism och en förutsättning för demokratiska och jämlika samhällen. Antirasism är både ett ställningstagande mot rasism och ett verktyg för att uppnå ett mer jämlikt samhälle. Antirasism är viljan att medverka till ett jämlikt samhälle där alla har lika rättigheter och möjligheter och där ingen utsätts för rasism eller diskriminering på grund av hudfärg, religion eller etnicitet. Antirasism innebär att aktivt identifiera och eliminera rasism genom att utmana och förändra system, strukturer, politik, praxis, värderingar, attityder och beteenden.

I filmen Färgblind tycker tjejen i hissen att Arash flickvän borde kolla upp ordet appropiering. Det betyder att ta något för egen användning, oftast utan tillstånd.

Kulturell appropriering kan vara att personer eller företag använder och profiterar på kulturella uttryck som vanligtvis används av grupper som ofta diskrimineras eller missgynnas, kanske just på grund av uttrycket.

Vad som är kulturell appropriering förändras över tid men det handlar alltid om makt och hur en dominerande kultur tar uttryck från människor som systematiskt förtryckts. Icke-västerländska kulturer blir ett roligt val att ta till. När den dominerande kulturen använder uttrycken får det status, när andra använder det ses det som bakåtsträvande, omodernt, ociviliserat osv.

Förväxla inte kulturell appropriering med kulturutbyte: när människor ömsesidigt delar kulturella uttryck utan makt och dominans.

Blackface är från USA där vita skådespelare målade sig i ansiktet när de skulle spela svarta personer. Blackface syntes även i illustrationer, på dockor och karikatyrer. Karikatyrerna var nedsättande och målade upp en bild av svarta som lösaktiga, ovårdade, ouppfostrade och korkade. Det var ett sätt att säga att de inte var lika mycket värda. Effekterna av blackface-traditionen i USA lever kvar än idag, och även i Sverige.

På www.bildersmakt.se hittar du en hel kunskapsbank om rasistiska stereotyper, hur bilder genom historien format vår uppfattning av världen, andra människor och oss själva.

En fördom är en negativ attityd eller ett antagande om individer av en viss grupp. Det vill säga: man tänker och tycker något negativt baserat på förutfattade meningar, generaliseringar eller fantasier.

Nästan alla har fördomar. Men när människor med fördomar har makten att bestämma över, hindra eller vägra ge möjligheter till en person just på grund av den grupp personen anses tillhöra då blir fördomen en handling som leder till diskriminering.

Främlingsfientlighet, xenofobi, betyder motvilja, rädsla eller fruktan för främlingar. I Sverige kallas ofta partier/personer som inte gillar invandring eller människor med utländskt ursprung för främlingsfientliga. Problemet med att använda ordet främlingsfientlig är att de människor som anses vara främlingar faktiskt ofta inte är det, utan svenskar som är födda och lever i Sverige men som inte är vita. Och då handlar det inte om främlingsfientlighet längre utan om rasism.

Vi bör därför undvika att använda ordet främlingsfientlig när det inte handlar om en rädsla för de som är främmande. Vem som är främmande sitter ju inte i hudfärg eller hårfärg.

Ordet intersektionalitet kommer från engelskans intersection och betyder vägkorsning eller skärningspunkt. Intersektionalitet uppmärksammar alltså hur utsattheten för rasism hänger ihop med kön/genus, funktionsvariationer, klass, ålder, sexualitet och religion. Inte bara hudfärg eller etnicitet spelar roll för vem som ges eller fråntas makt och möjligheter i olika sammanhang utan även andra aspekter.

Exempelvis, en person som bär hijab och sitter i rullstol riskerar att bli diskriminerad på grund av både sin religionstillhörighet men också kön och funktionsvariation. En svart, äldre kvinna riskerar att bli diskriminerad på grund av hudfärg men också kön och ålder.

Mikroaggressioner är angrepp och kommentarer som innebär indirekt, diskret eller icke-avsiktlig diskriminering av en minoritet eller person som inte tillhör normen. Det sker oftast subtilt och slentrianmässigt. Diskriminering i vardagen helt enkelt, och även om mikroaggressioner inte går att anmäla är det något som skapar känslor av exkludering och otrygghet.

Det kan handla om förväntningar om vad en person med en viss kropp kan eller bör göra. Det kan handla om skämt, frågor eller annat baserat på en persons identifiering eller identitetsmarkör som klassbakgrund, ålder eller sexuell läggning etc.

Rasifiering sker hela tiden, ofta omedvetet. Det betyder att vi ser på människor och kroppar utifrån föreställningen om att vi tillhör olika raser och folkgrupper. När vi rasifierar ser vi till exempel på hud/hårfärg och ansiktsdrag men kopplar också kunskap och funktion till kroppen. Beroende på vårt utseende tillskrivs vi olika egenskaper, mer positiva eller mer negativa. Vissa kroppar ses oftare som negativa än andra, och vice versa. Diskriminering sker ofta på grund av att människor rasifieras som mindre värda.

För människor som rasifieras som vita så följer ofta många fördelar, till exempel att lättare få jobb, slippa bli utsatt för hatbrott och slippa höra rasistiska ord.

Rasism bygger på föreställningen om att det finns olika raser och att dessa är olika mycket värda. Rasism är en idé och en ideologi liksom en samhällsstruktur och en handling. Rasismen delar in individer och grupper i raser och tillskriver dessa olika karaktärsdrag, begåvningar och förmågor. De tilldelas ofta olika negativa egenskaper som anses medfödda och det används för att systematiskt behandla dem orättvist. Genom historien och idag har vita ansetts vara överst i hierarkin och på en strukturell nivå överlägsna vad gäller makt, status och förmåga. Rasism är att följa dessa idéer och behandla människor utifrån hierarkin och de skillnader som tillskrivits olika raser/folkgrupper.

Rasism leder inte alltid till diskriminering men är ofta en orsak till diskriminering och ett brott mot mänskliga rättigheter.

Vanliga rasismer i Sverige är rasism mot afrosvenskar (afrofobi, antisvart rasism), romer (antiziganism), judar (antisemitism), muslimer (islamofobi) samt rasism mot samer.

Strukturell eller institutionell rasism är ofta mer osynlig än den vardagliga. Den pågår i det fördolda och är handlingar, normer och processer som gör att vissa individer och grupper diskrimineras löpande. Strukturell rasism är de hinder och begränsningar som gör att människor som rasifieras som icke-vita inte får ta del av samhället på samma sätt som andra. De har inte lika lätt att få jobb, sorteras bort i cv-högen, eller som bostadssökande för att namnet inte klingar ”svenskt”, att media endast i vissa fall nämner vilket ursprung eller religion förövaren hade, och så vidare.

Det är den rasism som sker vardagligt, i kommentarer, frågor och antaganden. Vardagsrasismen är ibland väldigt tydlig men ibland otydlig och svår att sätta fingret på. Filmen ”Färgblind” belyser den typ av rasism som även de som inte säger sig vara eller är rasister medverkar till. Vardagsrasismen visar tydligt att rasismen finns i hela vårt samhälle, det är något vi lär oss, och en rasism som vi ofta utövar omedvetet.

Det är viktigt att komma ihåg att det inte måste finnas en rasistisk avsikt för att det ska vara rasism. Goda intentioner tar inte bort det faktum att man agerar eller säger något rasistiskt. Vi kan alla medverka till rasism och gör ofta så utan att tänka på det.

I filmen används ordet bajta. Arash tycker att flickvännen bajtar svart kultur. Bajta: att sno eller härma någon, i negativ bemärkelse. Arash menar att flickvännen snor afrikanska kulturella uttryck och frisyrer på ett tvivelaktigt sätt. Läs mer i frågan Vad är appropriering?

Färgblind, som är titeln på filmen, belyser en företeelse i diskussionen om rasism och antirasism. I hissen menar Arash flickvän, i all välmening, att hon inte ser färg, och att Arash och tjejen i hissen rent av skulle kunna vara syskon. Men att vara blind för hudfärg är inte att vara antirasist.

När människor hävdar att de inte ser färg, som ett sätt att säga ”hudfärg spelar ingen roll för mig, jag dömer ingen…” vittnar det om en oförståelse för vad hudfärg och synen på hudfärg har för konsekvenser för människor med annan hudfärg än vit. Att hävda att ”man inte ser färg” innebär då att man heller inte ser problemet med rasism kopplat till hudfärg, när det är hela grunden för rasismens logik. En ”färgblind” inställning förhindrar åtgärder mot rasism och strukturell diskriminering. För i verkligheten så ser både samhället och individer färg och agerar med diskriminering och rasism som följd. Forskning och statistik visar till exempel att afrosvenskar diskrimineras i långt större utsträckning än vita på arbetsmarknaden och att de oftare är överkvalificerade för de jobb de har.

Att hävda att man inte ser hudfärg visar på en omedvetenhet om hur rasism fungerar. Hudfärg är en orsak till diskriminering, också enligt Sveriges diskrimineringslag, och för att komma åt diskrimineringen måste man både se och erkänna den.

Det är en mänsklig rättighet att inte bli bemött av rasism. Varken hudfärg, etnicitet, religion eller kultur ska spela någon roll för hur du blir bemött eller vilka möjligheter du har i livet. Källa: FNs konvention om mänskliga rättigheter.

Begreppet invandrare har gått från att betyda någon som invandrat till Sverige, är utrikesfödd eller är utländsk medborgare till att inbegripa många fler. Idag ses människor som inte ser västerländska ut som invandrare oavsett om de invandrat eller inte. Ungdomar födda i Sverige ses som invandrare för att de har en eller två utrikes födda föräldrar. Idag pratas det om andra och tredje generationens invandrare för att beskriva de som inte ses som svenska. Men vem är svensk? Hur konstruerar vi svenskhet? Hur känns det att ständigt bli ifrågasatt och exkluderad från svenskheten?