Foujan Rouzbeh.
Foto: Linus Edlund / IM.
Det var svinkallt i Stockholm. Och man ser människor sitta ute och frysa, och jag blir förbannad då. Så jag gjorde som jag brukar, skrev hur jag kände på facebook, och att jag vill göra något åt det. Jag fick direkt respons och vi var ett gäng som bestämde att träffas, till och med en kille nerifrån Småland slöt upp. Vi som träffades var olika, tänkte olika, och det har varit vår styrka. Vi har hela tiden varit överens om målet. Och om att vi inte ska behöva finnas.
Vi lämnar avtryck, både bra och negativa. Jag hoppas att jag har inspirerat människor, också inom politiken, att vilja göra samhället bättre och mer öppet.
Mitt fokus har varit att göra något åt hemlösheten. Men det ska vara lätt att vara med, att engagera sig. För att engagera sig i soppköket är du först med och nattvandrar under tre nätter, inför ett soppkök. Då är du mer förberedd på vad som väntar.
Jag tänkte fråga Foujan om hon känner till IM sedan tidigare, men istället kommer vi in på långsiktighet. Vi arbetar för att få bort hemlösheten! För det är möjligt. I Sverige finns 30-50000 hemlösa och det är inte alls omöjligt att de ska kunna bo någonstans. Och att soppköken inte behöver finnas. Så på ett sätt tänker jag inte så mycket på långsiktighet.
Men IM som arbetar långsiktigt är samtidigt i nuet. Idag lyssnade vi ju till Mohini Poojary, från organisationen TEED, som berättade om stora saker som händer i Indien just nu.
Närhet är kontakt. All förändring kommer genom kontakt och närhet. Mänsklig kontakt är en resurs, alla har inte tillgång till det. Inte när du behöver lägga all din fokus på att överleva och hitta mat för dagen.
Jag är aktivist och mår bäst när jag gör saker. Att orka, är en del av min plan. Att vi är en och samma, det vill jag få på pränt. Så jag vill gärna skriva mer, men framförallt läsa. Jag drömmer om att få läsa en bok, idag samlar jag dem som troféer att läsa en gång.
Resultaten är det viktiga. Min roll är inte så viktig, utan vart vi är på väg.
Foto: Linus Edlund / IM.