I Totonicapan i Guatemalas högländer finns organisationen CDRO. I deras mötesrum hänger en laddad och komplicerad symbol på väggen. Den återkommer på pärmar, t-shirts och muggar.

– Vad det är? säger Williams Chuc och skrattar lite.

– Ja det är inte helt lätt att förklara på spanska eller engelska. Det är vår symbol, den horisontella organisationen – eller Ri Pop Wocoj på maya quiché. Vi kan kalla det för Pop-systemet, och det är något som alla maya quiché känner igen.

Foto: Erik Törner/IM

Den fungerar som organisationsmodell för att knyta ihop byar, basgrupper, en central församling och ett styrande råd. Idag har det hjälpt CDRO att organisera nästan 8000 personer direkt i sina verksamheter, och många fler än så indirekt. CDRO arbetar med fattigdomsbekämpning på olika sätt, bland annat genom många kvinnogrupper.

I ett samtal kring att sprida modellen får William frågan vad som är det största hindret. Han svarar med en suck.

– Främst bristen på respekt mellan ursprungsbefolkningsgrupper.

Maya består av 21 officiellt erkända språkgrupper, och ibland är det svårt att tala om det som en grupp. Å andra sidan delar de många kulturella drag och traditioner. Många etniska markörer ser dock för utomstående likadana ut, och de delar definitivt upplevelsen av att vara den ursprungliga, för-colombianska, befolkningen i Guatemala. Men det har enligt CDRO och andra länge varit en strategi för centralmakten, ända sedan spanjorernas tid, att söndra och splittra.

– Vi har många olika traditioner och strukturer, Popul Vuh är maya quichés viktigaste skrift men den läses inte av exempelvis maya mam. Att förena grupperna – framför allt mam och quiché – har politiskt alltid varit svårt. Det stärks av både staten och de stora företagen. De vill få oss att förbli splittrade, desorganiserade och marginaliserade.

Williams hos CDRO delar samma bild som Redsag ovan ger uttryck för. Att de stora problemen Guatemala har utgår nästan alla ifrån kombinationen stora klyftor och fattigdom. Det förvärras av klimatförändringar. Ur detta kommer källan till våld, kriminalitet och de stora migrationsströmmarna mot den mexikansk-amerikanska gränsen. Det sistnämnda blir trots allt globala nyheter genom exempelvis tidigare president Trumps murbygge mot Mexiko. De migranter det handlar om är främst fattig landsbygdsbefolkning från Guatemala, El Salvador, Honduras och andra närliggande länder.

Det här kommer inte att förändras – fattigdomen kommer inte att minska, de mänskliga rättigheterna kommer inte att skyddas bättre – förrän ännu fler människor kan mobiliseras, organiseras och därmed få möjlighet att göra sina röster hörda.

CDRO:s modell fungerar bra. IM har många gånger berättat om kvinnogrupper i Guatemala som organiserar sig för att stärka sin försörjning, bekämpa rasism och diskriminering, och för att förändra det patriarkala samhället som på många sätt skadar kvinnor.

Läs mer om kvinnogrupper i artiklarna nedan.