Hur är situationen i allmänhet?

Silvia Apostol är IM:s regionchef i Östra Europa. Foto: Erik Törner/IM

Svår naturligtvis, med bombningar och strömavbrott. Många känner att de ligger precis på gränsen till vad de klarar av både fysiskt och mentalt. De har sömnstörningar. De har förlorat vänner och släktingar.
Strömavbrotten gör det svårt och tidskrävande att göra vanliga dagliga saker och kommunikation är bara möjlig när internet är tillgängligt. Användandet av generatorer och annan utrustning hjälper delvis men kostar mycket.

Generellt har priserna också gått upp för alla produkter och tjänster.

Flyr människor fortfarande från landets östra del?

Ja, och även inom de regioner där våra partners finns, i Chernivtsi och Ivano-Frankivsk. I det fallet är det människor som inte vill eller kan ta sig långt bort.

Några har återvänt hem men tvingats fly igen när frontlinjen flyttats.

Vilka problem är störst?

Det är olika för olika människor. Men det militära läget är det största problemet: det finns uppgifter om att fler ryska trupper samlas i det ockuperade Donetsk-området. Man fruktar en eskalation.

Sedan råder oro över ekonomin, jobben och över vad som ska hända i framtiden.

Hur är situationen för de som flytt?

Hittills har cirka 6 miljoner internflyktingar registrerats. Ungefär 108 000 bor i Chernivtsi-regionen och 148 000 i Ivano-Frankivsk.

Behoven är mestadels desamma: mat- och hygienartiklar, kontantstöd, härbärge och pengar för att kunna hyra bostäder, även sådana som är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Det behövs också medicin och medicinsk hjälp.

Behovet av psykologiskt stöd är stort, liksom ekonomisk och social integration – att barn kan gå i skola/förskola och att föräldrarna får chans till jobb.

IM:s partner Prostir Vdoma säger att det behövs psykologisk motståndskraft och en beredskap för att möta och rehabilitera alla som varit i krig och som förlorat familjemedlemmar.

Dessutom saknar människor framtidsperspektiv: hur kommer deras liv att se ut, vilka möjligheter finns?

Hur är situationen för IM:s partnerorganisationer?

Folk jobbar på men är extremt trötta, utbrända. Människor och hela arbetslag skulle behöva semester och vila, de har arbetat oavbrutet under en lång period.

Det är brist på personal eftersom flera har lämnat landet. Dessutom har priserna på kontorshyror gått upp, så vissa partners har tvingats organisera en flytt mitt i allt annat som pågår.

Ledaren för en av våra partnerorganisationer, Zahyst, kan ofta inte sova i sin lägenhet eftersom hon är rullstolsburen. När hissarna inte fungerar på grund av elavbrott kan hon inte ta sig upp till sitt hem utan har tvingats övernatta på kontoret. Andra med funktionsnedsättningar liksom föräldrar med barnvagnar står inför samma utmaningar.

Hur ser arbetet ut nu?

Organisationerna fortsätter att ge humanitärt stöd, med fokus på de mest utsatta grupperna. Zahyst har till exempel gett livsmedel, läkemedel och hygienprodukter till 566 personer med funktionsnedsättning.

IM:s partners fortsätter också att driva många olika härbärgen, även barnvänliga, och några fungerar som permanenta bostäder.

Och fler härbärgen kommer att skapas under året.

Målgruppen är först och främst de mest utsatta: äldre (särskilt de som bor i avlägsna landsbygdsområden) och kvinnor med barn (särskilt de som utsatts för könsbaserat våld).

Enligt uppgifter från partners har myndigheterna i Ivano-Frankivsk-regionen ordnat 4 000 platser för internflyktingar i 109 skyddsrum (mestadels utanför storstäder vilket gör det svårt att hitta jobb).

Men mer än 100 000 människor behöver hjälp. Ibland hyr 2–3 familjer en lägenhet tillsammans eftersom de inte har råd med eget boende. Och precis som efter vintern 2014 kommer människor att återvända till sina hem, om de inte förstörts, på grund av att de har slut på pengar.

Hur går det med det långsiktiga arbetet?

Organisationerna ser fram emot att kunna arbeta mer strategiskt på medellång sikt. Hittills har de agerat snabbt, utifrån oförutsägbara händelser, och det omfattande arbetet med logistik har krävt mycket personal.

Tanken är att de ska kunna arbeta mer organiserat och strukturerat framöver, och bättre kunna förstå och förutse både behov och resurser.

Vad har IM:s stöd möjliggjort?

Det har gett både stabilitet och flexibilitet. Omständigheterna förändrades så snabbt att det inte gick att planera i förväg vad som skulle behövas de närmaste dagarna. Men tack vare IM kunde våra partners köpa mediciner och mat, betala hyra och verktyg, köpa laddstationer och nödutrustning samt betala programvara för elektronisk dokumentationssignering.

Vad vill du säga till IM:s givare?

Jag vill tacka dem. Små som stora bidrag: allt gör skillnad.

IM arbetar nära människor som flytt och ser deras behov. Vi tillämpar så lite byråkrati som möjligt och ser vilken skillnad stödet gör för både våra partners och för de som flytt. All hjälp är av betydelse. Och det är inte bara det materiella stödet som är viktigt utan även det känslomässiga stödet, solidariteten.

Det moraliska stödet är en viktig drivkraft i tider av mörker. Vi vill tacka alla givare för det förtroende och den solidaritet de visar. //

>>> Ge en gåva till IM:s arbete i Ukraina