Miljöaktivisten Nina Gualinga minns tydligt mötena hon och de andra barnen i byn i följde med de vuxna på.

– Fast jag var liten förstod jag att oljebolaget ville något dåligt. Jag kände intuitivt: de här människorna ljuger. Allt det positiva som de menade att förändringarna skulle föra med sig gick inte att tro på. För jag levde ju redan på ett fantastiskt ställe, som jag älskade och där jag kände mig trygg.
Hon kände också: vad har vi gjort dem, varför har inte vi rätt att existera som vi gör?

En representant erbjöd barnen äpplen, en frukt de vanligtvis inte hade tillgång till.
– Jag ville jättegärna ha ett. Men jag kunde inte ta emot det, det skulle vara ett svek.
Situationen väckte ett motstånd i henne, grundat i sorg, vrede och rädsla. Hon hade sett bilder från norra Ecuador på hur vattendrag förorenats av olja och giftiga ämnen och var skräckslagen att samma sak skulle hända hennes by.

Aktivismen är inte ett val

Nina Gualinga kommer från en engagerad familj. Flera släktingar har stått i fronten när det gäller urfolks rättigheter, och i byn fanns många starka kvinnor och män.
– De inspirerade mig.

Även Gualingas föräldrar är miljökämpar. Hennes finlandssvenske pappa, uppväxt i Sverige, var som ung med i skogsbevarande aktioner. Hennes mamma och morföräldrar, som tillhör Kichwafolket i Ecuador, fick tidigt lära sig att göra motstånd.
– Aktivismen är inte ett val när hem och tillvaro står under hot.

Hon tänker ofta på sina förfäder för att få styrka. På att det är deras arbete hon fortsatt. Och på att hon måste höja sin röst för dem som saknar hennes möjligheter: Hon har en plattform och kan nå ut till många, och hon pratar engelska.
– Med möjligheterna kommer också ett stort ansvar.

Är försiktig och vaksam

Men att vara klimataktivist innebär risker, och motståndet som formades i hennes by har haft ett högt pris. Många har blivit hotade, torterade och tillfångatagna.
I Sverige känner sig Nina Gualinga trygg men på andra platser är hon försiktig och undviker vissa situationer.

En stor utmaning är att kampen inte bara förs mot stora ekonomiska intressen utan också mot strukturella problem.
– Systemet i Sydamerika är uppbyggt på förtryck av urfolk. Länderna är fortfarande väldigt koloniala när det gäller rätts- och utbildningssystem. De är skapade för att assimilera och utplåna urfolks språk och kultur, menar Nina Gualinga.
– Man kämpar liksom mot mer än olje- och gruvbolag. Man kämpar för rätten att existera.

Skyddad från rasism under uppväxten

Även i Sverige finns samma koloniala system, anser Nina Gualinga. Därför är hon glad över att dela IM-priset 2022 med Elin Anna Labba.
– Folk i Norden blundar för förtrycket mot samer.

Själv var Nina Gualinga till stor del skyddad från rasistiska attityder under sin uppväxt, dels eftersom hon gick i skola i hembyn, dels för att hennes mamma var stark i sin identitet.
– Hon visade aldrig att hon påverkades utan sa alltid ”de förstår inte”.

Drivs av kärleken till hembyn

Att livet som aktivist innebär utmaningar har inte fått Nina Gualinga att tveka om huruvida det är värt det.
– Däremot har jag känt: spelar det någon roll vad jag gör? Men det går snabbt över. Lågan kommer tillbaka. Inte minst när jag ser andra som inte ger upp. Och om min familj hade gett upp hade jag inte ens funnits. Jag måste hedra dem och mina förfäder.

Gualinga drivs också av kärleken till byn i den ecuadorianska djungeln. Där lever människorna i balans med naturen och har ett annat förhållande till tid. Några ”två minuter” finns inte. Och regnar det så väntar man ut regnet.

Problem med våld mot kvinnor

Samtidigt vill hon inte romantisera urfolks tillvaro. Det finns utmaningar också. Som våld i nära relationer.
– Jag har sett så många kvinnor drabbas. Och jag vill att det här ska förändras och att de drabbade får upprättelse.

Nina Gualinga lever ensam med sin son. Han får följa med på resor och konferenser vilket ibland väckt andras irritation.
– Men vill de att jag ska komma, kommer min son också!
Hon ifrågasätter att barn ses som ett problem i det västerländska samhället. Där hon växte upp var barnen med överallt. Det var ju därför hon var med på mötena med oljebolagen.

När intervjun med Nina Gualinga sker är det december. Nina har en tuff tid bakom sig och känner sig sliten. Vad hoppas hon av 2023?
– Att få tid att andas, få mer tid med mitt barn, få det lugnare.
– Men känner jag mig själv rätt så blir det kanske inte så.

Fakta Nina Gualinga

Ålder: 29 år.

Bor: I lånad lägenhet i Stockholm.

Gör: Klimataktivist, styrelseledamot i Amazon Watch Sverige, rådgivare när det gäller frågor om Sarayakus invånare. Har många andra projekt på gång, som att producera dokumentärer.

Talesperson för: Mujeres Amazonicas, som arbetar för att skydda urfolks mark och för att stärka urfolkskvinnors rättigheter, deltagande och beslutsfattande i samhället.
Mujeres Amazonicas erbjuder också terapi och skydd till kvinnor som drabbats av våld och trauman.
Urfolkskvinnor möter våld på flera fronter: i nära relationer, mot miljön de lever i samt kolonial rasism. Som landförsvarare utsätts de också för våld, även sexuellt sådant, av oljebolagsrepresentanter och markexploatörer.