Förra veckan var det Mors dag i Mellanöstern. En dag som blev outsägligt sorglig för många barn i Gaza. Detta eftersom de inte vet var mamma finns längre. Om hon finns.

I samband med detta frågade vår kollega Ghaith i Mellanöstern: Vad betyder siffran 17 000 i dessa dagar?  

Många av oss kollegor anade det nästan outhärdliga svaret på hans fråga: 17 000 barn är föräldralösa eller saknar vuxna anhöriga som kan ta hand om dem. 

En kollega formulerade sin förtvivlan över siffrorna – vad de innebär – och tänkte på sina egna småbarn: ”Om mina barn hade blivit föräldralösa idag skulle de växa upp med att bara veta sina förnamn. Identitet utplånad. Familj utplånad.” 

I en youtubefilm ser vi trettonårige Mohammad Al Yazji som förlorade sin mamma i ett flyganfall. Pappans öde är okänt och nu är det Mohammad som måste ta ansvar för sina sju yngre syskon, den yngste bara ett halvår. 

17 000 barn föräldralösa.

Och minst 13 000 barn har dött.

Hittills.

Det är ofattbara siffror.

Våra kollegor i Mellanöstern låter oss ta del av ögonvittnesskildringar från räden mot Al Shifa-sjukhuset i Gaza stad förra veckan. Al-Shifa-sjukhuset är den största vårdinrättningen på Gazaremsan. Minst 170 dödades under räden. Ovanpå det dödade kulor från drönare kvinnor som blivit tillsagda att evakuera därifrån.  

Andra blev fast i byggnader som minerats.  

När sedan delar av byggnaden sprängdes fanns det fortfarande människor kvar: journalister, vårdpersonal och patienter. 

Röda korset förhindrades att ta sig in för att rädda och evakuera skadade.  

Våra kollegor berättar också om hur familjer blivit fångar i sina hem med sina döda släktingar. Det har inte gått att ge sig ut och begrava dem på grund av bomber och tung beskjutning. 

Det är lätt att känna vanmakt och förlamande förtvivlan över rapporterna och bilderna från Gaza. Och då får vi ändå bara se en bråkdel.  

Det vi måste komma ihåg är att de som är mitt i tragedin inte har något val. Så det minsta vi kan göra är att titta, lyssna, reagera och fundera på vad just vi kan göra. 

Det är medmänniskor som dör. Men vi vet sällan deras namn, deras historier, deras drömmar och förhoppningar, deras smärta.  

Det är få som kan berätta, så som läget är. 

Mitt i mörkret med alla dödade och skadade, mitt i all förödelse och mitt bland alla förstörda hem finns det de som gör skillnad. Som vår fantastiska partnerorganisation PMRS, Palestinian Medical Relief Society, på plats i Gaza.  

Deras mobila och modiga sjukvårdsteam tar sig fram bland rasmassor och demolerade bostadskvarter. De ger akut sjukvård. De räddar och undsätter människor i nöd.  

Varje dag. 

Nu hoppas vi att resolutionen om vapenvila verkligen får effekt för människorna i Gaza. Över 30 000 har redan dött.

Vi hoppas att kriget och våldet upphör och att gisslan släpps.
Vi hoppas att den humanitära katastrofen får ett slut, på alla sätt. 

Men både idag och imorgon behöver människorna i Gaza vårt stöd.  

Fundera på vad just du kan göra.  

Ett enkelt sätt att stötta är att swisha en gåva till 900 70 63. Då kan vi fortsätta stötta PMRS och människor i Gaza.   

Varenda bidrag gör nytta – och inger hopp i mörkret.