Ceiba (som är knuten till IM:s partnerorganisation Redsag) driver bland annat fröbanker. Vid en av dessa utanför Solola i sydvästra Guatemala, står Luis Cumes klädd i jeans, skjorta och basebollkeps. Luis är ansvarig för fröbanken El Milagro De Las Plantas. Det är varmt, torrt och dammigt på den lilla odlingen. Han har en minst sagt bister uppsyn när han möter upp IM-besökarna (inklusive artikelförfattaren från Sverige).

– Vilka är det där!? Jag vill inte ha massa utlänningar här!

Luis misstänksamhet tar en stund att komma förbi, och det visar sig att den har en orsak. Luis och Milagro samlar den kunskap befolkningen här har om jorden, om grödorna och om de speciella egenskaper dessa har. Många mediciner som idag säljs på apotek och används runtom i världen har sitt ursprung i gammal kunskap om växter, inte sällan från Centralamerika. Detta vet Luis.

Traditionella växter. Foto: Erik Törner

– Jag vet hur det kan fungera, utländska läkemedelsbolag går till våra myndigheter och får sina så kallade rättigheter på papper, sen kommer de hit för att stjäla vår kunskap om medicinalväxter, säger han.

Just Solola är välkänt för att vara en plats där lokala mayaorganisationer är väldigt bra på mobilisering. Det bekräftar Luis.

– När företagen kommer för att ta vår kunskap och vår mark går vi ihop. Vi är många och i Solola är vi bra organiserade. Vi reser oss, vi gör motstånd och vi försvarar oss.

Samlingsplatsen framför pyramiderna

Organisationen Ceiba tar sitt namn från ceibaträdet som har en mytologisk betydelse för mayabefolkningen, där det ses som världsträdet – lite som Yggdrasil gör i nordisk mytologi. Besöker man någon av de gamla mayaruinerna i Guatemala, Mexico eller Honduras möter man ofta de välkända pyramiderna i djungeln. På de öppna platserna framför dessa stod och står ofta ett ceibaträd som en symbol för att här träffades befolkningen för samtal, diskussion och rådslag.

Ceiba använder denna symbolik. De vill samla Guatemalas småbönder kring insikten att de behöver odla mångsidigt och för sin egen skull, utan att förstöra sina egna jordar med kemikalier, utan att utarma jordarna och utan att vattendragen förgiftas. Det är ju de som bor där, det är deras dricksvatten och deras hem. Inte bara nu utan även för framtida generationer.

Kokböcker och skolträdgårdar

Ceiba forskar och experimenterar med grödor runtom i Guatemala. Sammanlagt finns ett 50-tal fröbanker, men de ser lite olika ut. I Quetzaltenango, Guatemalas näst största stad, finns en annan fröbank och en annan organisation – Senacri. Hos Senacri ser det närmast ut som ett laboratorium med silos, kvarnar, mätare och personal i förkläden och rockar. Det känns väldigt affärsmässigt.

Senacri har 14 anställda varav många är unga kvinnor. Mari Saguic är en av dessa.

– Vi grundades faktiskt för att ta tag i klimatfrågorna, som oroade oss. Men när vi började besöka byarna och såg undernäringen bland barn kom vi att delvis ändra fokus mot försörjning och matsuveränitet, säger hon.

Så trots att miljöfrågor och ekologiskt jordbruk är en viktig del av arbetet, så är försörjning idag uttalat primärt fokus.

– Orsakerna till undernäring är dålig tillgång till diversifierad kost. Det beror på stora avstånd och besvärlig geografi, men också på grund av dyrt utsäde, dålig tillgång till utsäde och dålig kunskap om olika typer av utsäden, förklarar Mari.

Det låter och väsnas hos Senacri. I kvarnar och kärl blandas och rostas och mals. I en tystare del av lokalerna, som ser ut nästan som ett arkeologiskt museum med terracotta-krukor och glasburkar, möts vi av Edson Tomas Xiloj Cuin, som är något av en frökonservator.

Edson Tomas Xiloj Cuin. Foto: Erik Törner/IM

– Jag vill egentligen inte kalla det en fröbank utan ett fröbibliotek, för det är inte bara fröer vi sparar, det är kunskap och kultur, säger han. Bara fröer räcker inte, man måste veta hur man använder dem. Så vi har till och med börjat göra kokböcker, berättar Edson.

Senacri jobbar också med skolor, bland annat genom att anlägga skolträdgårdar, för att bidra till mer diversifierad kost och för att ge ökad kunskap om jorden och vad den kan ge. Bönder med kunskap kan odla bättre, få mer föda och mer näring – och de kan klara sig själva.

– Vi vill bland annat sprida kunskapen om den supergröda vi har som heter amarantos. Den finns här, men få känner till dess goda näringsegenskaper och hur den ska tillagas.

Senacri har sedan starten kunnat se stora framsteg vad gäller kunskapen om grödor och jordbruk, spridandet av denna kunskapen och en ökad produktion av mat.