– Vi barnmorskor började organisera oss 2007, berättar Rafaela. Vi gick till lokala myndigheter för att kräva rätten att närvara vid födslar, men chefen där bara skrattade åt oss och sade att det kunde vi glömma för vi var ju grisar, vi var inte människor.

Med tyget över axeln säger Rafaela hejdå och promenerar nerför gatan mot marknadsträngseln i Chichicastenango.

Rasism och diskriminering

Staven och plastkortet symboliserar framgångssagan som är Chichicastenangos barnmorskor. För de gav inte upp, och mannen som kallat dem för grisar fick de sparkad. De förändrar lagen, attityderna och inte minst livssituationen och livskvalitén för unga mayaflickor. Steg för steg.

Omfattande rasism och diskriminering fortsätter prägla Guatemala. Ursprungsbefolkningen maya utgör ungefär hälften av befolkningen. De förblir diskriminerade och utsatta för rasism av myndigheter och arbetsmarknad på daglig basis. Och många unga mayakvinnor föder barn ensamma, i en miljö där sjukvårdspersonalen gör saker med din kropp du inte förstår, för de pratar inte med dig på ett språk du förstår – och kanske inte ens självklart ser dig som människa.

Enligt mayatradition har man en barnmorska nära sig före, under och efter graviditeten. De stöttar och informerar. Men barnmorskorna eller anhöriga släpps inte ens in på dagens sjukhus, och det är därför många mayaflickor föder barn ensamma. Detta trauma återberättas i historier som förs vidare mellan byarna, och förstärks av rykten om märkliga dokument de unga kvinnorna tvingas skriva på, om tvångsmässiga adoptioner och bortförda barn.

Marknads- och mötesdag

Chichicastenango, eller ”Chichi”, är skådeplats för en av Centralamerikas allra färgstarkaste kulturyttringar – den stora mayamarknaden. Och denna dag i februari, före coronapandemin, är det marknadsdag och staden är full av folk. Dessutom är det mötesdag för barnmorskornas råd.

– Idag har vi en församling med 600 barnmorskor från alla 90 byar i regionen. Vi som möts idag är det styrande rådet, förklarar Rafaela, som leder det styrande rådet. Våra fyra stavar, Chu Qlob, bärs av fyra utvalda kvinnor och utan dessa kan vi inte ha rådsmöte. De bär det erkännande och den auktoritet vi får från vår mayagrupps Förfädersråd, och symboliserar det arv vi har som uppgift att föra vidare.

Av staten fick barnmorskorna sitt erkännande först 2013, sex år efter de började sin kamp och blev kallade grisar. Ytterligare sex år senare och de deltar vid 3 200 födslar årligen.

– Det är bevis på vår kraft! Vi organiserade oss! Vi lyckades! Med de statligt utfärdade ID-korten blir vi idag insläppta på sjukhusen. Hade vi haft råd hade vi gått från by till by och informerat i hela landet, spridit kunskapen om hur man kan förändra. Här i Chichi ber läkare idag om att få en barnmorska på plats under förlossningen, i resten av landet står barnmorskor utanför och försöker desperat få bara prata med en läkare.

Ett uppdrag som växer

Vägen hit gick genom IMs lokala samarbetsorganisation Asecsa, som gav råd, utbildning och juridiskt stöd – bland annat kring den lag om rätt till organisering som finns i Guatemala. Målen att kraftigt minska spädbarnsdödlighet och mödradödlighet har man i princip uppnått.

– Men vårt uppdrag bara växer för varje dag! Det sker våldtäkter till och med inom familjer, och flickor så unga som 11 år blir mammor. Vi har massor att göra, fortsätter Rafaela allvarligt.

En av de äldsta kvinnorna i barnmorskornas styrande råd, Petronila Pol Cuterez, fortsätter.

– Det handlar om respekt, erkännande och heder. Och för Chichi betyder det förändring – förändring till det bättre. Men förändring för hela Guatemala? Nej! Inte alls! Diskrimineringen är överallt. Men Chichi är en modell, så låt oss sprida den.

Förenar gammalt och nytt

Efter mötet lättas stämningen upp. Under fotograferingen skrattar alla. Och kvinnorna poängterar att ingen får komma hit till Chichicastenango utan att se och uppleva den berömda marknaden. Där man ser och känner mayakulturen i all sin kraft.

Ambitionen är att förena de gamla traditionerna, språken och identiteten, med det moderna Guatemala. Ibland lyckas det, som här. Om mayaorganisationer lyckas skapa ännu starkare nätverk och tala ihop med ännu högre och starkare röst kommer de att stöta på motstånd och många käppar kommer att sättas i många hjul. För den politiska och ekonomiska eliten vill inte ha någon förändring.

Men ska man lyckas bryta fattigdom och diskriminering i Guatemala är det ofta bara med hjälp av ett starkt och inflytelserikt civilsamhälle man kan nå dit. Det bevisar bland annat barnmorskornas organisation här i Guatemalas högländer.