– Förutsättningarna för kvinnor i Ukraina ser olika ut beroende på vilken livssituation de befinner sig i.

Hit till Ivano-Frankivsk har tusentals personer flytt och många av dem är kvinnor med barn. Bland dem finns det olika grupper: kvinnor vars män befinner sig vid fronten, kvinnor vars män blivit dödade eller skadade och kvinnor vars släktingar är försvunna. Det finns mycket unga kvinnor, tonåringar med små barn och det finns en grupp av äldre kvinnor utan familj och med mycket begränsade inkomster. Det finns också kvinnor med barn som har särskilda behov, säger Nataliya när vi når henne för att göra en digital intervju.

I början av kriget försökte Nataliya och hennes organisation hjälpa till på alla plan. De gjorde om sitt kontor till härbärge, de åkte och hämtade personer som behövde fly och de skaffade kläder, mat och mediciner.

– Fastän vi jobbade oerhört hårt kändes det inte som om vi räckte till. I efterhand har jag ändå förstått att vår närvaro spelat stor roll för många. Nu jobbar vi på ett annat sätt: vi kan inte hjälpa alla, men vi kan stötta några så att de kan bli självständiga.

I december 2022 stängde organisationen sitt härbärge för att i stället satsa på att förmedla kontakter och hjälpa familjer att hitta mer långsiktiga lösningar.

– Många privatpersoner hyr bara ut för en kortare tid. En del familjer hänvisas till hus som stått övergivna länge. Vi har haft kontakt med familjer som bott i hus som saknat fungerande kök och badrum.

Ökade möjligheter till barnomsorg är ett annat område som organisationen arbetar för.

– Det finns inte plats för alla. För att en kvinna med barn ska kunna jobba behövs barnomsorg. Även om du inte jobbar kan det vara oerhört krävande att ta hand om barn 24 timmar om dygnet, i synnerhet om de har särskilda behov och du själv är i en psykiskt pressad situation.

Familjer som av olika anledningar hade det tufft före kriget får det ofta extra svårt när de tvingas fly och de skyddsnät de haft försvinner. Nataliya berättar om en kvinna som kom till Ivano-Frankivsk tillsammans med en 16-årig dotter och en åldrande mamma. Den äldre kvinnan hade ett stort behov av hjälp på grund av funktionsnedsättningar. Tidigare hade de kunnat försörja sig, men som flyktingar försvann den möjligheten.

Nataliya återkommer till de många livssituationer som organisationen möter.

– När vi frågar familjer vad de behöver ser svaren helt olika ut. En familj uppgav att cyklar var något de verkligen behövde. Vi var först frågande, men när vi tittade närmare på det förstod vi: familjen bodde ganska långt från skola och arbete, men hade bara en cykel som de turades om att använda. Så att vi kunde hjälpa dem med någon extra cykel fick avgörande betydelse.

Varje vecka erbjuder organisationen aktiviteter för kvinnor i en form som de kallar Safe spaces, trygga mötesplatser för kvinnor. Aktiviteterna syftar till att ge kunskap, sammanhang och sociala kontakter. Kvinnorna erbjuds också psykologiskt stöd och kvinnor som har barn med särskilda behov får stöttning och hjälp med kontakter som kan underlätta vardagen.

Även om arbetet i Nataliyas organisation sett annorlunda ut sedan kriget startade så är grunden densamma: att stärka kvinnors rättigheter och stötta kvinnor som utsätts för våld i hemmet. Det arbetet menar Nataliya är extra viktigt i skuggan av kriget då många män drabbas av posttraumatiskt stressyndrom, PTSD.

– Många tror att allt ska bli som vanligt när de som strider vid fronten kommer tillbaka, men vi träffar kvinnor som vittnar om att män som kommit hem ofta beter sig annorlunda: de kan vara tysta, ha sömnproblem och vara våldsamma. Vi kan ge psykologisk support, men vi kan inte göra så mycket åt detta nu. Men genom att prata om problemen kan vi förbereda för det stora arbete som behövs när kriget är över.

D.O.M.48.24 arbetar lokalt, men jobbar också för att påverka på ett övergripande plan. Här ser Nataliya, trots kriget, stora framsteg.

– Jag ser en enorm utveckling. Förut blev det reaktioner bara man nämnde ordet jämställdhet. Nu samarbetar vi med myndigheter och företag och ser en helt annan öppenhet.

Vad behöver din organisation mest just nu?

– Finansiellt stöd. Men också en frihet i att vara flexibla i vårt arbete. Vi behöver anpassa vår verksamhet till den verklighet vi lever i.

…..

….

TEXT: Cecilia Lindberg