”Jag övertalade lokala taxiägare att leverera mjölk”
En regnig dag i den indiska staden Gopeshwar besöker vi Usha Devis mejeributik. ”1 liter mjölk, tack”, säger en kund och Usha Devi, 35, svarar med ett stort leende, ”jag packar ner det direkt.”
Förfrågningarna fortsätter från andra kunder. Vi tvingas att vänta ett tag för att låta Usha betjäna sina kunder innan vi pratar om hennes resa från Sainji – en liten fattig jordbruksby – till att driva ett mejeri i Gopeshwar som är distriktscentrum och en marknadsplats för hundratals byar.
Usha Devi är idag en förebild för många kvinnor som vill bryta sociala normer och ta steget till att starta egna företag. Men hennes resa har inte varit lätt. I Sainji fanns få försörjningsmöjligheter för henne och hennes man, och hon tvingades till hårda dagsverken på fälten.
– Min man är bonde och under pilgrimsfärdssäsongen åkte han till Badrinath, en hinduisk helgedom, för att göra ströjobb och tjäna pengar. Jag brukade sköta åkrar och hushållsaktiviteter. Att odla potatis, bönor, hirs och säsongsbetonade grönsaker var fysiskt ansträngande och gav låg avkastning, säger Usha och minns livet i byn.
Ungefär så ser tillvaron ut för de flesta kvinnorna i regionen, men Usha hade en affärsidé som hon trodde skulle kunna förbättra sin familjs ekonomiska situation. 2018 började IMs partner Appropriate Technology India (ATI) att arbeta i byn Sainji.
– När ATI informerade oss om deras arbete för att stärka kvinnors sociala och ekonomiska situation, anmälde jag mitt intresse direkt. Jag tänkte att det här inte bara skulle förbättra mina kunskaper och ge mig möjlighet att starta ett företag, utan att det skulle vara ett sätt för oss kvinnor i byn att förverkliga våra drömmar tillsammans, säger Usha.
Usha deltog i ATIs möten och lärde sig om företagande, marknadsföring av jordbruksprodukter och biodling. Kvinnorna i byn startade även en sparlånegrupp där de sparade pengar i en gemensam kassa. Men så, 2020, kom pandemin och hela landet gick in i en kris. Usha fick skjuta upp planerna på att starta sitt företag.
– Min man hade inget jobb under pandemin, men han har varit min största supporter hela tiden. Han bestämde sig för att lägga sin tid på att sköta vårt lilla jordbruk så att jag kunde fokusera på att utveckla mina idéer. Jag tänkte först samla lokala produkter och sälja dem på större marknadsplatser, men det gick ju inte under pandemin.
Kvinnorna i självhjälpsgruppen fortsatte dock sina möten och sitt gemensamma sparande, och de fortsatte att delta i ATIs utbildningar som nu drevs online och via Whatsapp. I januari 2021 när pandemin lättade lite anordnade ATI ett möte med flera kvinnogrupper där fokus låg på affärsutveckling. Usha berättade då för första gången om sin idé att starta en mejeributik.
– Jag hade en idé och kapacitet att genomföra den så ATI gick in med ekonomiskt stöd så att jag kunde starta upp verksamheten. Min man och kvinnorna i byn stöttade mig också och min dröm om att äga ett företag blev verklighet, säger Usha stolt.
Hon öppnade butiken i den närliggande staden Gopeshwar.
– Med stödet från ATI kunde jag köpa en mjölkkyl, en butiksdisk, ställ och till och med en glasdörr, berättar Usha.
Nu behövde Usha bara utveckla en leveranskedja och därför började hon prata med olika lokala producenter. Tillsammans räknade de på mjölkproduktionen och hon lyckades övertala lokala taxiägare om att dagligen leverera mjölk från olika byar. I mars 2021 öppnade hon sin mejeributik där hon säljer mjölk, ost, smör och även lite bröd och bakverk. Genom sitt företag hjälper Usha 40 djuruppfödare från fyra olika byar. Hon säljer 70–80 liter mjölk dagligen, vilket är mer än någon annan mejeributik i närheten.
– Jag genererar en inkomst på runt 20 000 INR per månad (cirka 2 500 kronor), vilket är mer än vad min man tjänar, säger Usha och skrattar.
Usha är mycket nöjd med sina framgångar och planerar att utveckla ytterligare en kedja av lokala jordbruksprodukter mycket snart. Med sitt engagemang och sin envishet har hon inte bara nått ekonomisk framgång, hon har även brutit könsbarriärer och bidragit till ett mer jämställt samhälle.
Text: Fakruddin
Översättning och bearbetning: Malin Kihlström/IM