Det är tidig eftermiddag en dag i december. Gatorna i byn Razeni några mil söder om Moldaviens huvudstad Chisinau ligger öde. Vid den här tiden på året visar sig solen sällan och de flesta stannar inne, och dessutom kräver coronpandemin social distansering.

Men det är inte alla som håller sig inomhus. Sergiu Sirețeanu och hans två kollegor från IMs samarbetspartner Eco-Razeni är på väg ut för att leverera kostnadsfri varm lunch till ensamma äldre som är i stort behov av stöd. Maten tillagas i Eco-Razenis stora cateringkök där de flesta anställda har någon form av funktionsvariation. Det har även de unga männen som levererar maten.

Kort paus i leveranserna

När coronan började spridas stängde de moldaviska myndigheterna ner samhället, och företag och organisationer tvingades sluta med de flesta verksamheter. Även Eco-Razenis matleveranser som varit igång sedan 2013 stoppades.

Men Sergiu Sirețeanu och hans kollegor var ivriga att komma igång igen, och undrade: ”Varför ska vi stanna hemma? Vi vill jobba och göra nytta! De gamla behöver oss mycket mer nu än innan pandemin.” Efter att ha diskuterat hur situationen skulle hanteras beslöt man trotsa uppmaningar och föreskrifter, och fortsätta med leveranserna. Oron för vad som skulle hända de äldre annars var för stor.

Inte många besök

Med maten nerpackad i stora isolerade väskor ger sig Sergiu iväg till utkanten av byn där Maria Gangan bor. Hon är en av de trettio äldre personer som får lunch levererad tre gånger i veckan.

Maria bor i ett enda litet rum tillsammans med sin dotter Tatiana som har en intellektuell funktionsvariation. När Sergiu knackar på öppnar Maria med ett leende på läpparna och släpper in honom. Maria var Sergius första lärare och de känner varandra väl.

Sergiu tar fram den varma lunchen och sätter den på bordet.

– Maten är god och varierad. Det finns en förrätt och en huvudrätt, som alltid innehåller kött eller fisk. Jag är mycket nöjd, säger Maria.

Eftersom hon är rädd att få corona har hon blivit oerhört isolerad. Hon har inte lämnat hemmet sedan i mars förra året och Sergiu är i stort sett den ende som kommer på besök.

– Socialarbetaren kommer ibland, men hon har så många att ta hand om, säger Maria och berättar också att några grannar ibland hjälper till med att handla mat och klyva ved.

De välbehövliga hemleveranserna från Eco-Razeni har de haft i två år nu.

– Jag är väldigt glad för det, även om jag först skämdes för att min före detta elev kom till mig med mat, men nu är jag van. Och Sergiu är pålitlig; oavsett om det regnar, snöar eller är isigt så kommer Sergiu alltid med mat till oss, säger Maria.

Mer än bara mat

I och med pandemin har det som vår partner Eco-Razeni en gång startade som en enkel tjänst för matleveranser vuxit till något mycket viktigt för de äldre. Eco-Razenis personal levererar inte bara varma måltider utan kommer också med nyheter om vad som händer i byn och i världen – och frågar hur de äldre mår.

– Samhället förlorade kontakten med en del äldre. Till och med släktingarna förlorade kontakten. Ingen talade med dem, ingen besökte dem. I början av pandemin fick de inte ens besök av socialarbetarna på grund av de restriktioner som infördes, berättar Sergiu Gurău som är chef för Eco-Razeni.

Det gick många rykten om sjukdomen och många var väldigt rädda, vilket förvärras om man lever isolerad och får knapphändig information.

– De äldre behöver kommunikation, någon att prata med. Ibland kanske maten inte är lika viktig som att någon knackar på dörren och frågar hur du mår och tittar till dig. Och är det våra killar gör. I några fall har de varit först att notera att en person blivit sämre och ringt 112, säger Sergiu Gurău.

Ensampensionärer i Moldavien har oftast bara en liten pension som knappt ens räcker till det allra nödvändigaste. Utan den lokala organisationens, civilsamhällets, insatser hade de äldre haft det mycket sämre, eller kanske inte ens klarat sig.