Foto: Maksim Solodjuk

Undervisar i källarlokaler

Kriget i Ukraina har satt landets skolor på hårda prov. Med viljekraft och kreativitet har skolan The Restless i Ivano-Frankivsk hållit i gång sin verksamhet, helt online direkt efter invasionen och sedan i april även på plats i säkra källarlokaler.

Den här artikeln är skriven av de ukrainska journalisterna Bohdan Oslavski och Svitlana Oslavska på uppdrag av IM:s partner Stan. Vi har fått tillåtelse att publicera texten i översättning.

Barn ska gå i skolan. Men att studera, och att undervisa, under de rådande omständigheterna i Ukraina är komplicerat. Skolgången fungerar inte på samma sätt som före kriget även om eleverna befinner sig i relativ trygghet, har tillgång till internet och möjlighet till distansundervisning.

Så här har skolan The Restless i Ivano-Frankivsk lyckats ställa om och anpassa sin undervisning till de nya förutsättningarna efter den 24 februari.

Online-undervisning

Redan på krigets första dag förvandlade skolan sina lokaler till ett härbärge för människor som tvingats fly sina hem i de östra delarna av Ukraina. Människor som anlände från de farligaste områdena inkvarterades i klassrummen.

I samband med det gick skolan över till att bedriva undervisningen helt och hållet online. Det föll sig så att runt en tredjedel av studenterna befann sig utomlands vid den här tidpunkten. Och de frekventa flyglarmen gjorde det omöjligt att bedriva lektioner på plats i klassrummen eftersom barnen måste fly ner i källaren varje gång sirenen ljöd. Skolan flyttade därför all sin undervisning till Zoom.

Men även om alla hade vant sig vid online-undervisning under pandemin var det inte samma sak den här gången. Svitlana Tarakhkalo, skolans grundare, förklarar:

– Barn lär sig hela tiden, oavsett om det är krig eller inte. Men de kan inte tänka på tangens och cotangens eller subjekt och verb nu. De är funderar på andra saker: Vad händer? Vad hände igår? Vilken information är sann?

– Det är viktigt att prata med barn om saker som oroar dem. De kommer inte att kunna koncentrera sig på något annat innan de har bearbetat de här känslorna. Det är därför vi inte bara bryr oss om utbildning i klassisk mening utan också om kommunikation.

Att prata om krig

Undervisningen i emotionell intelligens där barnen lär sig att förstå och hantera sina känslor och att hantera dem har fått en ny känsla. Läraren Olia Novak säger att hon alltid utgår från elevernas behov och intressen på lektionerna. Efter den 24 februari frågade hon barnen om de ville prata om sina tankar och känslor angående kriget. Barnen sa ”ja”.

Foto: Maksim Solodjuk

Foto: Maksim Solodjuk

– Föräldrar är ofta rädda för att prata med barn om krig eftersom de inte vill traumatisera dem. Men barn lever inte i ett vakuum. De ser och hör allt, de känner allt, inklusive de vuxnas rädsla och ångest, säger hon

De började diskutera detta på lektionerna och leta efter svar på frågor som ”vad ska vi göra när vi känner rädsla?”, ”är det normalt att uppleva rädsla?” och ”hur ska vi klara av det? ”.

Samtalen om känslor blir olika i olika åldrar. För de yngre barnen handlade det mest om att leka: att skapa berättelser om sina drömmar och om säkra platser, rita rädslorna och slita dem i bitar.

De lite större barnen intervjuade varandra, pratade om sig själva och om hur det känts den senaste tiden.

– Det är svårare att motivera äldre elever. De vill inte leka eftersom de anser sig vara vuxna. Men de måste prata om sina känslor, säger Svitlana Tarakhkalo.

– Till exempel känslan av skam eller skuld när de gör något som de själva tycker är trevligt. Eller att de känner ilska mot kriget. Eller glädje för att han eller hon missade en dag i skolan. Vi förklarar att alla känslor är naturliga.

När barn pratar om vad de känner lättar spänningarna och de inser att de inte är ensamma om att uppleva oro, irritation och smärta. De börjar arbeta med sina känslor. Och i stället för att ta avstånd från dem kan de förstå, acceptera och påverka dem.

Skola i källare

Ett tag skedde all undervisning online, men skolans ledning strävade efter att återgå till klassrumsundervisning så snart det var möjligt. Distansutbildning var en nödvändighet, men inte en fördel, särskilt för dem som tvingats fly.

Foto: Maksim Solodjuk

Ett rum i härbärget hyser oftast en familj, och ibland bor det två familjer i ett rum eller också hyr flera familjer en lägenhet tillsammans. Föräldrar som arbetar, gör det hemifrån, vid den bärbara datorn. Sådana omständigheter gör både lärande och arbete svårt. Av samma anledning finns det ett enormt behov av dagisplatser.

Om ett barn i stället för att få undervisning online går till skolan och träffar andra barn är det lättare att komma med i en ny gemenskap och få de oroliga tankarna om kriget att minska.

– Den viktigaste är att miljön är säker för barnen – för de barn som behöver hjälp mer än andra, de som bor på härbärgena, förklarar Yulia Liubych, utbildningssamordnare på Stan som är skolans partner.

– De behöver en chans att utvecklas, göra något annat och tillbringa tid borta från familjen, och bygga nya sociala nätverk som kan ersätta dem de har förlorat.

Det här är anledningen till att skolan ganska snart började söka efter en lokal där de skulle kunna ha undervisning på plats. I början av april kunde de flytta till de nya lokalerna som ligger i en källare så att de inte behöver förflytta sig vid varje flyglarm. Lokalerna fungerade tidigare som teaterstudio, vilket gjorde skolan behövde inte lägga resurser på reparationer. Här finns rum både för lektioner, fysiska aktiviteter och yoga.

Skolan fortsätter samtidigt att ha lektioner online vilket ger möjlighet för eleverna att få undervisning både på plats och via Zoom.

Lektioner som är lite ovanliga

The Restless är en alternativ skola. Det betyder att lektionerna ofta är lite ovanliga. Till exempel finns, förutom de vanliga historielektionerna, gemensamma historie- och geografilektioner som kallas ”geostorier”.

Foto: Maksim Solodjuk

Historieläraren Volodymyr Polovskyi säger:

– Historia är nära kopplat till geografi. Alla händelser tar plats någonstans. Så varför inte kombinera? Senare studerar ju eleverna samhällsgeografi och ekonomisk geografi sammanflätat med historia.

Det finns också ett samarbete med litteraturämnet. Bohdan Kyrsta, som är filolog, undervisar ibland tillsammans med historieläraren. Den senaste lektionen handlade om en historisk händelse som fungerar som bakgrund till en roman av den ukrainska 1800-talsförfattaren Panteleimon Kulish. Filologen gick in på de detaljerna i romanen medan historikern undervisade om romanens historiska bakgrund.

Det finns också en kurs som handlar om aktuella evenemang där eleverna diskuterar sådant som informationskrig, propaganda, politik, makt, samhälle med mera.

All undervisning är anpassad efter krigsförhållandena.

– Vi försöker ta med sådant som sång eller litteratur, det får oss att slappna av. Och fysiska övningar; minst två gånger i veckan går vi till gymnastiksalen som finns på en säker plats här i närheten, säger Svitlana Tarakhkalo.

Skolan praktiserar en speciell mentorsmetod som också hjälper barn från andra regioner att integreras. Det är en oskriven regel säger Svitlana Tarakhkalo och förklarar att det innebär att de lite äldre barnen som varit med ett tag stöttar yngre och nytillkomna elever.

– Så här är det på vår skola. När en ny kille eller tjej kommer till skolan välkomnas han eller hon av de andra barnen och får på så sätt bekanta sig med skolan.