Det är ett stort skifte att gå från permanenta uppehållstillstånd till att tidsbegränsade uppehållstillstånd blir regel. Det skapar en större otrygghet och det är svårt att se att det skulle underlätta integrationen och språkinlärningen att inte veta var man har sin framtid. 

Den nya migrationslagstiftningen fokuserar mer på piska än på morot, vilket känns närmast ovärdigt ett samhälle som Sverige och riskerar att skapa fler problem än den löser.

De lättnader som trots allt gjordes har säkert påverkats mycket av ett aktivt arbete från civilsamhället. En person som vistats länge i Sverige och fått en särskild anknytning kan komma att få stanna vid särskilt ömmande skäl. Det ger i alla fall ett litet hopp för alla dem som kom hit som barn och som nu lever under hot om utvisning efter avklarade gymnasiestudier. 

Det är viktigt att vi fortsätter att stå upp för en human migrationslagstiftning. Det finns partier som tycker att den nya lagen inte är hård nog utan bara ett steg på vägen mot att vi börjar tala om att tvinga människor att återvända, i stället för att stå upp för rätten att söka asyl.