I hela regionen fortsätter siffrorna på antal smittade och döda att stiga, och i takt med att covid-19 sprids ökar fattigdomen och en både politisk kris fördjupas i framförallt Zimbabwe. Det är olyckligt att en del åtgärder, som skolstängningar, nu utlöser nya utmaningar – särskilt för de allra mest utsatta och marginaliserade. Tonårsgraviditeterna ökar, barnäktenskap ökar, och tyvärr kan en sådan lista av försämringar göras lång.

Bitterljuv politisk pånyttfödelse
De senaste fem månaderna i Malawi har varit väldigt händelserika. Redan innan coronakrisen hade befolkningen väldigt lågt förtroende för regeringen. Inget alls egentligen. coronakrisen var länge en sekundär fråga, efter det som överskuggade allt annat – kampen för rättvisa efter presidentvalet 2019. Man litade inte heller på de siffror som presenterades för covid-19 fallen i landet. Regeringens åtgärder bedömdes bara vara i egenintresse, för att undvika den rättsliga process som skulle ogiltigförklara valresutaltet. Regeringen ville behålla makten och använde coronakrisen för att göra det.

Men en folklig, fredlig, proteströrelse fällde regeringen. Det innebär att folkmassor rörde sig på gatorna ganska oberört av coronasmittan. Det har nu ändrats.

Efter nya val och ett nytt politiskt ledarskap har vi en något bitterljuv ”politisk pånyttfödelse” i Malawi. Vi kan trösta oss med att vi trots krisen faktiskt litar på regeringen både avseende siffror och ledarskap. Detta är tydligt i hur regeringens åtgärder nu accepteras och reglerna följs på ett helt nytt sätt.

Coronakrisen fördjupas alltjämt och vi har inte nått klimax än, siffrorna går åt fel håll, och sjukvårdssystemen är nära att ge vika under trycket.

Brister och övervåld
Den allmänna uppfattningen i regionen är att myndigheterna har agerat bristfälligt, särskilt i Zambia och Zimbabwe. I Swaziland med den hårda regim som styr där är det lite svårt att veta, men rapporter talar om hur staten använt övervåld mot personer som brutit mot nedstängningen p g a corona.

Den demokratiskt positiva utvecklingen i Malawi har gett eko runtom i regionen och bidrar till att det folkliga trycket ökar i grannländerna. Zimbabwe har haft oroligheter och ökad grad av repression under lång tid.

Svårt nå de hårdast drabbade
IMs arbete fortgår, men det är i en svår situation, och takten på genomförandet har minskat och en del insatser har fått skjutas upp. Det stora problemet är mobilisering, det går inte att samla folk nu så som man tidigare gjort. Många insatser har just haft mobilisering och informationsspridning genom möten som viktiga inslag.

Det är inte egentligen förbjudet att resa inom länderna, men det har visat sig att smittspridningen är mycket mer omfattande i städerna. Med partnerorganisationer på landsbygden innebär det att resor från städer till landsbygd inte är att rekommendera och genomförs mycket restriktivt. Folk rör inte lika mycket på sig.

Det är på landsbygden fattigdomen ökar mest nu, och de allra mest utsatta är som så ofta barn och då särskilt flickor. Tonårsgraviditeter och barnäktenskap ökar. Många av de hårdast drabbade finns också bland de med redan tidigare osäkra arbetsförhållanden. När affärer stängs ner och ekonomin stannar av ökar arbetslösheten – och sysslolösheten.

Digital omställning
IMs partnerorganisationer har blivit alltmer kreativa – och alltmer digitala. Man testar nya metoder, använder WhatsApp och Facebook och mobiltelefoner, och söker sätt att nå ut till målgrupperna även om de saknar internet och datorer. I alla fyra länder genomförs aktiviteter trots pandemin och nedstängningar.