”Alla de tre länder som IM arbetar i i Östeuropa befinner sig i den så kallade ’Röda zonen’, vilket bland annat innebär fler restriktioner vid resor. Det råder fortfarande undantagstillstånd. Sakta men säkert försöker vi lära oss leva med det. Nästan alla arbetar hemifrån, så även vi på IM. Många rapporter visar att corona sprids mycket på arbetsplatser, så överallt är det stränga regler. Karantänen mot kontor, affärer eller andra lokaler där smittan upptäckts är ofta väldigt sträng.”

Överfulla sjukhus

”Sjukhusen är överfulla och våra system har det jobbigt. Vi hade hoppats att sommaren och värmen skulle hålla tillbaka smittspridningen, men så har det inte blivit. Istället ökar det ännu. Men en total nedstängning har visat sig omöjlig här också – livet och ekonomin påverkas för mycket.

De som drabbas hårdast är de som är vår främsta målgrupp, nämligen personer med funktionsnedsättningar. Men även yngre föräldrar och ensamboende äldre. Vi har så många i de här länderna som flyttat för att jobba någon annanstans, i andra länder runtom i Europa. När de åkt och nu ofta inte kunnat återvända hem, blir de äldre kvar utan stöd och omsorg.

Så vi är självklart bekymrade över den fortsatta smittspridningen, nedstängningen och ekonomiska krisen. Och vi vet ju inte alls när det öppnar igen. Internet och datorer finns inte för alla. De marginaliserade blir än mer marginaliserade och de fattiga än mer fattiga.”

Jobbet fortsätter

”Men vi jobbar på. Och verksamheten fortsätter förvånansvärt bra. Det säger jag eftersom jag trodde att jag skulle få fler negativa besked från våra partnerorganisationer. Men när jag nu nyligen tagit in rapporter från alla blev jag så enormt imponerad och positivt överraskad. Alla fortsätter och alla mål försöker man nå. Även om det är stora utmaningar förstås, och aktiviteter genomförs på nya sätt.

En sak är särskilt bra, utbildning här brukar vara något en stängd fråga som inte kan diskuteras. Man släpper inte in andra aktörer i samtalet. Men det har ändrats i denna ansträngda situation. Utbildning debatteras livligt. Nya idéer, nya metoder, och både våra partners och föräldrar och elever själva tillåts påverka, vilket är fantastiskt.

Vi har en helt ny partnerorganisation, Parinti Solidari (Föräldrar för solidaritet), som vi inledde samarbete med i juni. De mobiliserar föräldrar i skolfrågor och har varit framgångsrika med påtryckningar nu när vi har så stora brister. Skolor och förskolor har varit stängda sedan i april. Och då finns inga alternativ här, inget statligt stöd.

Vi har ytterligare tre nya partners som på liknande sätt lyckats få utrymme i dialog och debatt. Två av dessa, BARD och STAN är i Ukraina. Det är mitt i allt bra och hoppfullt.”