Regeringen har bestämt att under 2022 ta ungefär 10 miljarder kronor från det internationella biståndet för att finansiera Sveriges flyktingmottagande.

Underlaget var en första, snabb gissning från Migrationsverket om hur många som skulle fly från Ukraina till Sverige.

Sverige ska självklart ta emot människor på flykt. Men att ta från en utsatt grupp och ge till en annan är feltänkt, osolidariskt – och ovärdigt Sverige.

Sedan den här första ”servettskissen” i april har Migrationsverket kommit med två mer underbyggda prognoser. Båda pekar på betydligt lägre kostnader för Sveriges flyktingmottagande.

Den senaste prognosen kom för två veckor sedan. Enligt den kan totalt 5,3–5,7 miljarder kronor räknas av för flyktingkostnader under 2022, enligt de regler som organisationen OECD-DAC har.

Räknar man bort de 1,4 miljarder som återfördes under sommaren återstår 2,8–3,2 miljarder i internationellt bistånd som regeringen har kvar ”i madrassen”.

Det är ofantligt mycket pengar, provocerande mycket pengar, som kan göra så mycket nytta för så många. Om de bara får användas till det de var avsedda för. För de människor de var avsedda för.

Till exempel för att en flicka i Malawi som fått stöd att ta sig ur ett barnäktenskap ska få gå i skolan, vilket kostar 150 kronor för ett år.

Sveriges internationella bistånd spelar roll för kampen mot fattigdom och hunger, för demokrati och jämställdhet och för att motverka klimatkrisen.

Vi går in i rötmånaden. Och medan regeringen har sommarsemester fortsätter världens kriser att växa.

IM och 18 andra organisationer skrev under våren ett brev till biståndsminister Matilda Ernkrans och ställde konkreta frågor om hur regeringen resonerade kring nedskärningarna. I sitt svar lovade hon att utgå från Migrationsverkets prognoser.

Det är dags att uppfylla det löftet. En ny prognos finns. Bara beslutet på regeringssammanträdet som fattas. Kommer det nästa torsdag?