– Åh, vad vi har saknat detta, säger en av kvinnorna på väg in i Syrianska kulturcentret som ligger i området Varberga i Örebro.

Det är första gången efter sommaruppehållet som gruppen träffas. Det är många glada återseenden och småprat på vägen in. Känslan av nystart förstärks av att lokalen har fått ett ansiktslyft under sommaren: väggarna har målats i ljusare färg, golvet har bytts ut och nya stolar är på plats.

– Vi behöver träffas, röra på oss och lära oss nya saker, säger Sara Bakira.

Hon ställer sig i mitten, deltagarna runt om. Musiken sätts igång: Låtarna är på svenska, noga utvalda för att främja språkutvecklingen. Många av sångerna kan deltagarna utantill vid det här laget och det syns att de är bekanta med rörelserna.

– Låt oss plocka äpplen – är det ”haboshe” på syrianska? Känner ni att det var ett tag sedan vid gympade? frågar Margareta när första låten spelas.

Deltagarna nickar medan leder och muskler mjukas upp. De sträcker högt mot taket, ritar cirklar med benen och ”putsar fönster” med armarna, i takt till musiken i dansbandsstil.

En stund senare har temperaturen stigit en aning och det är dags för fika: kaffe, te och ostsmörgås. Samtalsämnena rör sig kring vardagsliv, barn och barnbarn.

– Jag har en del problem med hälsan, men när jag är här, då glömmer jag alla bekymmer. Här lär jag mig också en massa saker om kultur och om hur det fungerar i samhället, säger Sara Bakira.

– Jag bor i villa en bit bort, och har inte så många syrianska vänner i närheten. Jag tror att det är jätteviktigt att behålla kontakten med sina rötter, sitt folk och ursprung samtidigt som man tar del av det svenska samhället. Här får vi lära oss nya saker och får också idéer av varandra, säger Lale Forsberg.

Lale jobbar skift på ett äldreboende och kommer de torsdagar när hon är ledig på förmiddagen. Annars är det många av kvinnorna som är pensionärer.

Såg behov av språkträning

Kyrkan är viktig för många syrianer och idén med träffarna kom från början från början från syrianska föreningen som tog kontakt med en diakon i Längbro församling.

– Man hade märkt att många äldre syrianer hade svårt att hålla svenskan igång, det fanns helt enkelt inte så många tillfällen att prata. Då kom idén att vi skulle ordna något för dem och sedan kom IM in i bilden, berättar Hanna Barsom, som själv har syrianska rötter och är en av de drivande krafterna.

Under träffarna talas flera språk: mest svenska och syrianska, men även turkiska, arabiska och kurdiska. För trots att deltagarna har syrianskt ursprung har de rötter i olika länder och har vuxit upp med flera andra språk.

– Syrianskan har alltid tryckts undan och vi har fått lära oss andra språk, fortsätter Hanna som själv talar fem språk och fungerar som tolk under träffarna.

Hanna har varit med i Syrianska föreningen länge och är också med i IM. Hon kom till Sverige och Örebro på 1980-talet och har varit med både om att bygga upp den syrianska kyrkan, S:ta Maria kyrka och kulturcentret som ligger bredvid.

– Att vi kom hit till Örebro var för att vi fick veta att det fanns jobb här. Jag var 22 år och hade tre barn, men bestämde mig för att jobba och utbilda mig. Jag började som städare, men sa till mig själv: jag vill utbilda mig och ha ett annat liv. Så jag pluggade till barnskötare och har jobbat som det i många år. Sen har jag också arbetat som tolk, berättar hon.

Hennes familj och många andra syrianska familjer i Örebro har genom åren dokumenterats av fotografen Mats Holmstrand och skribenten Staffan Ekegren som gett ut flera böcker om syrianer i Örebro och i Sverige. Hanna tar fram boken ”Tager du detta land” som är full av bilder och berättelser om familjer som kom till Örebro på 1980-talet.

–Många hade ett yrke med sig från sitt land. De läste och utbildade sig när de kom till Sverige och fick snabbt ett arbete på den tiden. Nästa generation deltog i högre utbildning, berättar Hanna.

Hanna visar sin egen familj på ett uppslag: en bild i svartvitt från 1980-talet och en färgbild tagen på 00-talet med de vuxna barnen.

IM:s volontärer planerar

Hanna, Margareta, Wailith, Lisbeth, Birgitte och några andra volontärer från IM som inte är på plats just den här dagen, planerar verksamheten termin för termin

–Vi har olika teman varje gång, ofta med inbjudna gäster. Vi har haft yrkesverksamma människor från vårdcentralen och apoteket här, vi har haft en tandhygienist som pratat och även ambulanspersonal som berättat om sitt arbete, berättar Birgitte Thaning.

– Samarbetet med kommunen och andra aktörer är viktigt, vi vill att det ska finnas en öppenhet, fyller Lisbeth Boberg i.

Men allt går inte att planera. När kriget i Ukraina bröt ut ville gruppen engagera sig för att hjälpa ukrainska familjer som tvingats fly.

Snabbt organiserade sig de syrianska kvinnorna och på några dagar samlades kläder och prylar ihop för att skänkas till familjer som sökt skydd i Örebro.

– Det var rörande att se hur kvinnorna slöt upp för att hjälpa både med pengar och kläder. Det var så välorganiserat och fint! säger Hanna.

Flera gånger har de ordnat utflykter, något som uppskattas stort av deltagarna. Extra minnesvärd är en resa de gjorde till Finland.

En dröm är att kunna laga mat ihop, men då måste gruppen ha tillgång till ett bättre kök.

I höst går aktiviteterna i linje med IM:s tema för hösten som är klimaträttvisa.

– Vi ska gå ut i naturen tillsammans och prata om växter, klimat, djur och natur och vi ska prata om allemansrätten, säger Birgitte.

Träffarna skapar kontaktytor och nya relationer: med aktörer i Örebro, med nya bekantskaper som görs under utflykter, och förstås mellan kvinnorna som deltar.

– Jag tycker det är fantastiskt, det här utbytet. Som volontär får man så mycket tillbaka. Jag har fått nya vänner som jag hälsar på på stan. Rätt som det är får man sig en kram på Ica, säger Wailith Bergsten.

…….

Syrianska föreningen i Örebro

Grundades 1977 och har cirka 1600 medlemmar. Föreningen driver Syrianska kulturcentret och arrangerar en rad aktiviteter för medlemmarna och deras familjer. Träffarna för kvinnor sker i samarbete med IM.

Syrianer i Sverige

Syrianer är en etnisk minoritet med rötter i den arameiska civilisationen i Turkiet, Syrien, Libanon och Irak. De flesta tillhör den kristna ortodoxa kyrkan. Syrianerna har genom århundradena varit utsatta för religiös och politisk förföljelse och tvingats fly från sina forna hemländer. Under folkmordet 2015 i det osmanska riket, nuvarande sydöstra Turkiet, mördades hundratusentals syrianer.

……

Text: Cecilia Lindberg