Nu måste regeringen be Sida räkna om!
Det är ju till att börja med så feltänkt och osolidariskt i grunden. Fattigdomen i världen ökar. Demokratin minskar i fler länder än den ökar. Och jämställdheten i världen backar. Internationellt bistånd behövs mer än någonsin!
Den svenska Riksgäldens senaste prognos visar på ett överskott i statens budget på 139 miljarder kronor. Att då inte välja att ta 10 miljarder från överskottet, utan istället dra ner på biståndet, är cyniskt och mycket oroande.
Självklart ska Sverige ta emot människor som flyr för att överleva. Men att det ska bekostas av internationellt bistånd till de allra fattigaste är bedrövligt.
Sedan finns det en annan anledning i det här sammanhanget att bli arg. Och här måste jag bli lite mer teknisk.
”Avräkningar” är termen som används för att beskriva att det är tillåtet att ta pengar från Sveriges internationella bistånd för att använda till flyktingmottagning – och ändå räkna dem som bistånd. Enligt de regler som den internationella organisationen OECD:s biståndskommitté DAC har, och som Sverige har anslutit sig till, får man i vissa fall räkna flyktingmottagande som bistånd. Man får lov, men det är inget som säger att man ska. Det är med detta kryphål i ryggen som biståndsminister Matilda Ernkrans kan säga att hon är stolt över att Sverige står upp för enprocentsmålet. Trots att hon och resten av regeringen i praktiken just har skurit ner rejält på biståndet.
Hur mycket man enligt detta kryphål får ta från biståndsbudgeten och lägga på flyktingmottagande beräknas på vilka kostnader Migrationsverket bedömer att mottagandet kommer att kosta. En sådan prognos kommer normalt fyra gånger om året. Årets första, i februari, var att kostnaden skulle bli 675 miljoner, vilket är väldigt lågt, jämfört med tidigare år. Sedan utbröt kriget i Ukraina och Migrationsverket fick i uppdrag att snabbt göra en extra, akut bedömning, som landade på 10,5 miljarder. Som alltså ska tas från biståndet. Uppdraget att mer i detalj bestämma vilka biståndspengar som skulle tas bort gick till Sida, biståndsmyndigheten. Beskedet därifrån väntas vilken dag som helst nu.
Men idag, onsdag, kom Migrationsverkets senaste, ordinarie prognos. Verket bedömer nu att det inte kommer lika många människor på flykt från Ukraina som de trodde i ”akutprognosen”, och har justerat kostnaden till 6, 4 miljarder. Alltså drygt fyra miljarder mindre.
Nu har regeringen några dagar på sig att, med den nya prognosen som argument, säga till Sida att vänta lite med sitt besked och räkna om igen. Det bygger ju annars på en inaktuell prognos.
Helst ska Sverige såklart inte göra några avräkningar på biståndet alls. Men om det ändå görs kan det nu göras lite mindre drastiskt, och baserat på en relevant prognos. Annars talar allt för att ett stort antal åtaganden och avtal måste sägas upp nu, vilket kommer att drabba miljontals människor i de fattigaste länderna. Det innebär dessutom oerhört mycket administrativt arbete för många biståndsorganisationer och deras partnerorganisationer i utvecklingsländer.
När sedan hösten kommer och det visar sig att Migrationsverkets lägre prognos var mer korrekt är det högst sannolikt att de här pengarna ska betalas tillbaka. Och då kanske inte partnerorganisationerna ens finns kvar längre.
Socialdemokraterna har historiskt alltid satt en ära att ha ordning och reda i finanserna. Det här är motsatsen till det.
I slutänden innebär allt detta att fler människor går hungriga och hamnar i än värre utanförskap. Färre flickor får gå i skolan och fler kvinnor utsätts för våld. Demokrati och mänskliga rättigheter minskar ytterligare. För det är bland annat sådant som svenskt bistånd motverkar.
Och biter inte dessa argument, om ordet solidaritet inte längre är giltigt, så finns det dessutom ett annat, mer själviskt: Det riskerar på allvar att öka på antalet flyktingar i världen – och en del av dem kommer att söka skydd i Sverige.