Delar av motiveringen till årets fredspristagare kunde varit hämtad från IM:s program.

”Fredspristagarna representerar civilsamhället i sina hemländer. De har under många år främjat rätten att kritisera makten och skydda medborgarnas grundläggande rättigheter. /…/ tillsammans visar de civilsamhällets betydelse för fred och demokrati”, skriver Nobelkommittén.

Precis så är det.

Civilsamhället är själva fundamentet till en fungerande demokrati. Utan ett starkt civilsamhälle, som bevakar mänskliga rättigheter och fritt får utnyttja dessa, finns ingen riktig demokrati.

Vi ser det på så många håll i världen, hur demokratin urholkas och demonteras.

Antalet länder där demokratin vinner mark blir allt färre. Och när den stärks, som i Ukraina, vill autokratier som Ryssland slå ner den, till varje pris.

Att ge fredspriset till Ales Bialitski, den fängslade belarusiska människorättskämpen, är ett snyggt nålstick till antidemokratiska krafter, och en viktig uppmuntran till alla i Belarus som vägrar att ge upp kampen för allas lika rättigheter.

Att ge det till den förbjudna, ryska organisationen Memorial och den ukrainska människorättsorganisationen Center for Civil Liberties är en klar markering mot Ryssland. Och ett modigt val att välja en rysk organisation, när debatten så mycket handlar om att hålla armlängds avstånd till allt som är ryskt.

Det är just nu vi ska stödja det ryska civilsamhälle som riskerar sina liv för att stå upp mot Vladimir Putin.