Nicolas Lunabba ler stort på nästan alla bilder man ser honom på: tillsammans med sina döttrar, omgiven av ungdomar eller i samspråk med kollegor. Men han beskriver sig själv som en ”väldigt förbannad snubbe”, och det finns mycket i samhället som han är arg på: ojämlikheten som ökar, barnfattigdomen, rasistiska strukturer, ungas utsatthet.

I sitt sommarprat berättade han hur nitton ungdomar som stått honom nära mördats eller mördat, och i en tid när många ropar på hårdare straff pekar han på utsattheten och ojämlikheten som en viktig faktor till att barn blir både offer och förövare.

Sedan många år kanaliserar han sin egen ilska och frustration i något positivt: som ledare och opinionsbildare på Helamalmö i Nydala, en verksamhet som stöttar och stärker ungdomar och erbjuder dem såväl måltider som en meningsfull fritid.

Nydala klassas som ett utsatt område – eller som Nicolas föredrar att säga: försummat område.

– Men jag känner ett lugn här. Jag kan vara mig själv. Här kommer ingen att förödmjuka mig.

Han växte själv upp under knappa omständigheter på Linero i Lund. Hans mamma, som var ensamstående, dog när han var nitton år, och då stod han utan hem också. Han känner att samhället kunde ha gjort mer för honom och kan relatera till de svårigheter som många barn på Hela Malmö tvingas leva med.

– Men barn idag växer upp i ett mycket tuffare samhälle än jag gjorde, understryker han.

Vad gör dig mest arg?

– Den bristande politiska viljan att åtgärda ojämlikheten och fattigdomen. Många tror att vi lever i ett fungerande välfärdssamhälle och tänker att ”har du det tufft, då har du dig själv att skylla”. Den synen hämmar deras vilja att se ojämlikheten och göra något åt problemen.

Nicolas menar att det behövs en politik som lever upp till de konventioner vi skrivit under, som Agenda 2030 och Barnkonventionen.

– Och vi måste förstå att människor föds med väldigt olika förutsättningar. Några föds väldigt nära mållinjen. De som inser det får en mer ödmjuk inställning till sina privilegier.

På Helamalmö försöker de åtgärda de problem som ojämlikheten och fattigdomen skapar, men också utmana de strukturer som skapar problemen:

– Annars kan vi inte förändra på lång sikt.

Nicolas finner det djupt problematiskt att politiska partier idag designar sin politik efter vart vinden blåser.

– ”Lösningar” som handlar om att militarisera mer, övervaka mer och spärra in ungdomar mer går emot vad all forskning och erfarenhet säger.

– Och det gör mig väldigt arg att de mest utsatta stigmatiseras och beskylls skapa samhällets problem. Och barnen får ta de största konsekvenserna av samhällets misslyckande.

I sommarprogrammet pratade du om alla begravningar av unga du gått på. Vad får dig att orka?

– Alla möten. Med risk för att det låter som klichéer: barnen är så jäkla nära livet, så närvarande. Man känner deras vilja, nyfikenhet och sårbarhet. Deras energi och tankar är en ovärderlig källa till kraft.

– Vi kollegor på Helamalmö har också en stark sammanhållning. När något händer stöttar vi varandra.

Vad har du för planer och drömmar?

– Personligen: att mina döttrar ska ha det så bra som möjligt. Annars: fortsätta jobba med det jag gör men utöka det. Jag vill vara med och bidra till en förändring i samhället.

Nicolas Lunabba, verksamhetsledare på Helamalmö tog emot IM-priset av IMs generalsekreterare Martin Nihlgård. Foto: Ola Richardsson/IM

Läs mer om IM-priset här