Sverige ska självklart ta emot människor som flyr för sitt liv. Men det är i grunden fel att finansiera detta med pengar från det internationella biståndet. Det är från början ovärdigt, osolidariskt och i det större perspektivet osmart att ta från en utsatt grupp och ge till en annan. När nu världen ser ut som idag, med multipla kriser för demokrati, klimat och hunger.

När regeringen i våras ändå beslutade att skära ner biståndet med cirka tio miljarder skapades en turbulens, osäkerhet och massor av merjobb hos myndigheter och organisationer – i onödan. Du kan läsa mer om detta här.

Nu är delar av nedskärningarna återställda, men det borde ha gjorts långt tidigare.

Och vi kan inte ha det så här.

Biståndet måste få vara just bistånd, få gå till de människor och den verksamhet som den är avsedd för. Och kunna utvärderas enligt de kriterier som finns.

Och om det ändå ska göras nedskärningar från en dag till en annan, utan förvarning, måste det finnas gränser för hur mycket det får handla om. Detta måste partierna i riksdagen snarast komma överens om. Att under pågående arbete plötsligt besluta att upp emot 40 procent av budgeten ska hållas inne är självklart ohållbart. Hade detta drabbat ett annat av statens utgiftsområden, som skolan eller försvaret, hade det blivit ett ramaskri.

Nu måste riksdagen tydligt värna enprocentmålet. Sveriges bistånd spelar stor roll för kampen mot fattigdom och hunger, för demokrati och jämställdhet och för att motverka klimatkrisen.