Stellia, som bor i en av de fattigaste stadsdelarna i huvudstaden Harare, är ett av barnen som förhoppningsvis går en ljus framtid till mötes, trots en tuff start i livet.

– När hon var liten grät och skrek hon så konstigt. Folk tittade på mig och frågade om jag inte var rädd för mitt barn. Inte ens hennes pappa ville veta av henne. Han sa att hon inte kunde vara hans dotter, utan att jag måste ha fått henne tillsammans med djävulen.

Det gör ont att höra Melambakale Gideon berätta om sin nu 16-åriga dotter Stellias barndom. Stellia föddes med en förlossningsskada som ledde till både intellektuella och fysisk funktionsnedsättningar. Hon blev inte bara bortstött av sin pappa, utan hela samhället vände sig mot henne och familjen och anklagade dem för häxkonster.

Tyvärr är Stellias historia långt ifrån unik. Vidskepelse och traditionella föreställningar gör livet svårt för många barn med funktionsnedsättningar i Zimbabwe. Utanförskapet leder till ett liv i fattigdom och många av barnen får aldrig tillgång till sina rättigheter som skolgång och hälsovård. Men många organisationer, däribland IMs partner Deaf Zimbabwe Trust (DZT) arbetar hårt för att förändra situationen.

– Vi arbetar med att ge stöd till familjer som har barn med funktionsnedsättningar, bland annat genom att erbjuda workshops och utbildningar i teckenspråk, berättar Precious Nkomo som arbetar för DZT. Vi genomför även påverkansarbete mot myndigheter för att barnen ska få tillgång till den utbildning de har rätt till.

Tack vare vårt arbete håller attityderna i det zimbabwiska samhället sakta på att förändras, bland annat genom att familjerna träffar andra i samma situation och inser att de inte ska skämmas för sina barn, men också genom att barn med funktionsnedsättningar börjar få plats i vanliga skolor. Att DZTs insatser verkligen gör skillnad kan Melambakale intyga.

– Stellia kunde inte prata överhuvudtaget förrän hon var tio år. Nu kan hon uttrycka sig till viss del i tal, men tack vare att vi håller på att lära oss teckenspråk genom DZT kan vi för första gången kommunicera på riktigt, säger Melambakale och ler med tårar i ögonen.

När Stellia får frågan om vad hon vill bli när hon blir stor ler hon stort och tecknar ”sjuksköterska”. Tack vare dig och andra givare som stöttar IMs arbete kan hennes dröm bli möjlig.