– Kan du tänka dig? Vi hade drivit upp dem hemma och arbetade hela dagen med att plantera ut dem. På vägen hem blev vi överrumplade av en storm med enorma mängder regn och hagel. De plantor som inte sköljdes bort fick frostskador. Frostskador!

Martina Jacinto Aldana skakar på huvudet och tittar upp mot den nu brännande solen.

– Det här vädret är inte normalt.

En efter en dyker hennes grannar Dora Ramos, Mirna Salinos, och Azuscena del Carmen Duarte Garcia upp för att bevittna förödelsen. Efter att den första bestörtningen har lagt sig sprider sig ett skratt bland kvinnorna i slänten.

– Ibland går det bra för oss och ibland går det dåligt, säger Mirna och blinkar till de andra.

– I början kunde vi ingenting om ekologisk odling eller hur man kan anpassa sig till klimatförändringarna, men vi har prövat oss fram. Och så deltar vi Anades agroekologiska skola för kvinnor.

Anades är en av IM:s äldsta samarbetspartners i Centralamerika. Samarbetet sträcker sig tillbaka till början av 90-talet då landet hämtade sig från ett långt inbördeskrig.

Anades skola har fokus på hur klimatförändringarna påverkar förutsättningarna för odling. Där lär sig intresserade kvinnor hur de kan arbeta med både jord och frön för att skapa odlingar som är mer motståndskraftiga för stora mängder regn, torka och insektsangrepp.

Azucena är glad och stolt över att ha varit en av dem som nyligen fått möjlighet att delta.

– Vädret går det inte att göra något åt, men genom Anades har det blivit tydligt att vi ändå kan påverka våra förutsättningar att stå emot förändringarna. Att det är just vi kvinnor som ges den chansen är fantastiskt. Vi känner att vi leder vägen in i framtiden.

Men gruppens engagemang tas inte alltid emot väl. Många avfärdar de ekologiska metoderna och ibland får kvinnorna höra att odling inte är något som de borde ägna sig åt.

– De säger att vi borde ta hand om hemmet istället, berättar Martina.

– Och visst är det svårt för oss att hinna med, det tar mycket tid att odla ekologiskt. Men det finns inget som går upp emot lyckan över en fin skörd. Att dessutom veta att våra familjer äter giftfritt och att vi lever i samklang med naturen gör att det är värt allt arbete.

Mirna nickar och petar kärleksfullt på en av de överlevande tomatplantorna.

– Vi kommer att fortsätta ge vårt allt. Nu när haglet smält och solen skiner igen börjar vi om, sätter nya plantor och gör vad vi kan för att skydda dem bättre.

Hon sneglar mot vännerna som redan står böjda över fårorna som nu ska förberedas på nytt.

– Att odla ekologiskt är ett långsiktigt engagemang och vi är inte sådana som ger upp.

Text och foto: Camilla Bergius