Beslutet att inte tillåta de tyska arrangörerna att lysa upp Allianz Arena i München i regnbågens färger, som ett bevis för att hbtqi-rättigheter respekteras, kan inte sminkas över med fagert tal.

Uefa:s förste vice ordförande Karl-Erik Nilsson måste svara – och stå till svars – för beslutet.

Runt om i Europa pågår en nedmontering av mänskliga rättigheter. Alltmer auktoritära regimer ser kvinnors rättigheter, hbtqi-gruppers och andra minoriteters rättigheter som något som ska inskränkas eller helt tas bort. I till exempel Ungern och Polen är hbtqi-personer en av de tydligt utsatta grupperna. Med hbtqi-fria zoner och jämställande mellan homosexualitet och pedofili har de med råge passerat en gräns för vad som är OK i Europa. När Münchens borgmästare tydligt vill ta ställning för mänskliga rättigheter och lysa upp Allianz Arena i regnbågens färger säger Uefa nej.

Som förste vice president i Uefas exekutivkommitté sitter Sveriges Karl-Erik Nilsson på en maktposition. Där han har ett stort ansvar. Han borde självklart protestera högljutt mot beslutet. I stället väljer han att inte göra sig anträffbar och hänvisar till Uefa-presidentens beslut, som han stöttar utan något att tillägga. Förklaringen är att Uefa ser det som en politisk markering som inte hör ihop med fotboll.

Att stå upp för mänskliga rättigheter är något som går utöver partipolitiska ställningstaganden. Det är något som självklart står över också fotbollen.

Karl-Erik Nilsson måste stå för sitt ställningstagande och göra sig anträffbar för att prata med pressen – och också med företrädare för svenska hbtqi-organisationer. Annars bör han ställa sin plats till förfogande så att Sverige kan representeras av en person med mod nog att markera när mänskliga rättigheter kränks.