Regeringen bestämde i april att ta drygt 9 miljarder kronor från det internationella biståndet för att bekosta Sveriges mottagande av människor på flykt från Ukraina.

Ett i grunden huvudlöst beslut.

Inte att ta emot ukrainarna – det är en självklarhet att vi ska kunna ta emot människor som flyr för sitt liv. Men att låta det bekostas av det stöd som annars skulle ha gått till människor som lever i fattigdom och förtryck – de allra mest utsatta.

Riksgälden hade precis berättat att den svenska statskassan är oväntat stark. Att då ta pengarna från biståndet är cyniskt, osolidariskt – och dumt.

Igår meddelande regeringen att den minskar nedskärningarna med 1,3 miljarder, framför allt för civilsamhället och för stödet till mänskliga rättigheter och demokrati.

”Jag är glad att kunna ge besked om att regeringen nu säkrar stora delar av finansieringen till civilsamhället och till demokrati och mänskliga rättigheter. Vi värnar små och viktiga civilsamhälles-organisationer som kommit i kläm.”, skrev biståndsminister Matilda Ernkrans i pressmeddelandet.

Regeringen ”säkrar finansieringen” – som de själva hade osäkrat.

Regeringen ”värnar små och viktiga civilsamhällesorganisationer som kommit i kläm” – som de själva hade satt i kläm.

För att parafrasera en räkneuppgift i en gammal skolbok:

Olle har 50 äpplen. Pelle tar tio av dem. Pelle ger senare tillbaka ett äpple till Olle. Pelle säger: ”Nu är jag väl snäll?” Hur glad blir Olle?

Det är klart att det är mindre dåligt när en mindre del av nedskärningen av det internationella biståndet inte blir av. Men nu är det upp till bevis för regeringen:

– Sluta att ställa utsatta grupper mot varandra!

– Sluta att utnyttja ett kryphål genom att ta av biståndet för att bekosta flyktingmottagande!

– Och se till att värna enprocentsmålet i biståndet – på riktigt!