Khadija har kommit långt i sin utveckling. Hon var sex år när hon började på IMs Förgätmigej center i Gaza. Det är ett center för träning av barn med intellektuella funktionsnedsättningar. Då kunde hon inte tala och blev vägrad inskrivning i skolan. Khadija utvecklades med träningen hon fick och började prata. När hon var tio år fick hon flytta över till ungdomscentret.

Khadija lärde sig alfabetet, att läsa några ord, skriva sitt namn och att räkna till 20. Hon kan prata och uttrycka vad hon vill ha och vad hon vill göra. Hon har också lärt sig olika aktiviteter som hjälper henne i det dagliga livet som att borsta tänderna, kamma sitt hår och ta på sig sjalen. Khadija har lärt sig att brodera traditionella korsstygn och canvas-broderi. Hon har bland annat gjort sin egen handväska.
– Det är en stor hjälp för mig att Kahdija har fått träning och har någonstans att gå under dagarna, säger Khadijas mamma.
Hon uttrycker en stor tacksamhet till IM. Familjen som bor i Jabaliya Camp har tio barn. Khadija har två äldre systrar som också har intellektuella funktionsnedsättningar. Det har varit och är fortfarande en stor börda för mamman att klara alla hushållsuppgifter. De båda äldre systrarna har också haft träning hos IM och arbetar nu med att brodera. Khadija kan numera hjälpa sin mamma med städningen och att hålla ordning på sina kläder i garderoben.
– När Khadija var omkring 13 år märkte vi under en utflykt till saHonmmans med barn och föräldrar att Khadija inte ville vara med sin pappa, berättar Suzan Al Nahal som förestår IMs verksamhet i Gaza.
– Genom samtal med Khadija och föräldrarna kom vi underfund med vad som var problemet och kunde hjälpa till att lösa det. Nu tycker Khadija mycket om sin pappa.

En ljus framtid

Khadija är ett exempel på hur en ung människa med intellektuell funktionsnedsättning kan utvecklas och lära sig olika färdigheter när hon får möjlighet att delta i sakkunning träning och utvecklas efter sin egen förmåga. Det finns hopp för Khadija och framtiden. Ett hopp om att hon ska få fortsätta att tränas och utveckla sina kunskaper i broderi och andra färdigheter. IM förbereder under hösten att Red Crescent Society for the Gaza Strip ska bli en partnerorganisation till IM. Women Health Center i Jabaliya Camp hör till denna organisation och kommer enligt planerna att ta över IMs ungdomscenter efter nyår. Det betyder ökade möjligheter för Khadija och hennes kamrater på ungdomscentret.

Ingen elektricitet

Men hur påverkas då vardagen för Khadija och hennes kamrater och deras familjer av Gazas avstängning? Det allra största problemet är elektriciteten. Numera har man ström cirka sex timmar om dygnet, men det är ingen fixerad tid som strömmen kommer. Under de cirka sex timmarna inträffar flera avbrott på kanske en halvtimme. Det medför att vattnet från vattenledningarna inte kan pumpas upp till husens vattentankar som finns på taken. Är vattentanken tom har man varken vatten till kök eller till toalett. Kylskåpen kan inte användas. Matvaror får köpas dagligen eftersom de är svåra att förvara i värmen.

Priserna går upp. Även om livsmedel, grönsaker och frukt finns tillgängliga så är de dyra. Så här års när skolorna börjar är det svårt för de flesta familjer att kunna köpa skoluniformer, kläder, skor och skolväskor till barnen. Arbetslösheten är stor och för de som har arbete är inkomsterna oftast små.

Khadijas pappa säljer varor från en kärra på marknaden i Jabaliya. Han säljer hårspännen och andra småsaker. Det inbringar ingen större inkomst för familjen.
Gaza är avstängt både mot Israel och Egypten och det är mycket svårt att få tillstånd att kunna resa ut ur Gaza när ett tillfälle bjuds. Khadija och hennes kamrater har därför ingen möjlighet i dagens läge att lämna Gaza.
Rädslan från kriget finns fortfarande kvar. Häromnatten var det återigen ett flyganfall. Folk är rädda att ett nytt krig ska starta. Man kan inte sova utan är rädd att man snabbt måste ge sig iväg hemifrån. Påföljande natt finns rädslan kvar och man kan fortfarande inte sova. Det är en ständig press att leva under.

Det är därför extra viktigt att IM kan, antingen i vår egen verksamhet eller tillsammans med partnerorganisationer, erbjuda en så bra vardag som möjligt för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Det finns en trygghet i den dagliga rutinen och tillvaron för Khadija och hennes kamrater lättas av att de får träffas, utvecklas och ha roligt tillsammans.

Lillrut Sarras i samarbete med Suzan Al Nahal och Etaf Mohsen.