Den nya regeringen funderar just nu på hur den ska kunna dra in kring 300 000 människors permanenta uppehållstillstånd. Det är både rättsvidrigt – och bara vidrigt.

Svensk förvaltningsrätt, en av många grundstenar i den svenska demokratin, säger att den som fått en rättighet inte kan fråntas den, utan att ha gjort något fel som ger anledning till att man ska mista sin rättighet. Alltså: det är okej att ta ifrån en dömd brottsling sitt uppehållstillstånd, men inte någon som sköter sig. Vilket ju är den överväldigande merparten.

Signalerna från regeringen kastar nu hundratusentals människor in i otrygghet. En stor del av dem har upplevt nog av rädsla i sitt liv och går nu åter och lägger sig utan att veta hur morgondagen ska bli.

Det är psykisk tortyr.

Det är ovärdigt Sverige.

Återigen hörs ropen ”Sverige åt svenskarna!”.

Och vi kan inte bara stå bredvid och titta på. Vi måste engagera oss. Låta andra röster höras.

Det är för att ge en motvikt av medmänsklighet som vi idag går med facklor genom Lund.

För att skapa mer ljus i mörkret.