Solen har nyss gått upp ovanför det glittrande vattnet i Malawisjön i södra Afrika. Runt om i byarna hörs råmande kor, bräkande getter, galande tuppar och en och annan skällande hund.

Utanför Jenifer Thomson Shongas hus samlas människor till en träff med IM och IM:s partnerorganisation Wolrec (Women Legal Resource Center) för att prata om sparlånegruppen Kavunguti Clusters framsteg.

Jenifer Thomson Shonga, ledare för gruppen som startades av Wolrec 2018, inleder mötet.

Edna Gevison har kunnat starta två framgångsrika företag tack vare sparlånegruppen. Foto: Sam Chibaya

Gruppens yngsta medlem är 24-åriga Edna Gevison, en ensamstående mamma som fick sitt första barn när hon bara var sjutton.

– Det var tufft. Jag hoppade av skolan på grund av graviditeten och samma år dog min pappa, säger hon.

Flertalet av hennes syskon tvingades sluta skolan eftersom de inte hade råd med avgifterna.

– Men nu finansierar jag min lillasysters gymnasiestudier.

Sedan Edna gick med i sparlånegruppen för två år sedan har hennes liv blivit bättre: hon känner sig inte så ensam och är inte ständigt pank.

– Tack vare lån från gruppen har jag kunnat starta ett fiskeföretag här i sjödistriktet. Jag säljer fisk ända till huvudstaden Lilongwe, 15 mil bort.

Hon säljer även second hand-kläder och båda hennes verksamheter går bra.

– Jag har köpt två getter och en gris och i år planerar jag att bygga ett modernt hus.

Har fått juridisk utbildning

Av de trettio medlemmarna i Kavunguti Cluster är sju män, däribland Labiyamu Bishop.

– Jag har kunnat köpa en motorcykel – en familjetillgång som både löst transportproblem och genererat pengar, eftersom jag kunnat jobba som chaufför, säger han.

Förutom att dra nytta av besparingar och lån i gruppen fick Labiyamu också möjlighet att utbilda sig i juridik via Wolrec.

– Det är jag mycket stolt över!

Kvinnor kräver förändring

Jenifer Thomson Shonga är ledare för sparlånegruppen. Foto: Sam Chibaya

2020 började Wolrec utbilda kvinnor i korgflätning. I det bördiga sjöområdet Salima, där sparlånegruppen finns, växer

nämligen många palmträd vars blad lämpar sig för korgflätning.

– Vi gör korgar, hattar och kvastar, säger Jenifer Thomson Shonga och berättar att deras kapital har växt såpass att de kunnat dela ut pengar till medlemmarna.

En del av överskottet har investerats i två kvigor och hundra säckar majs, som är basföda i landet, tänkta att säljas under sämre säsonger.

Genom Wolrec och IM har medlemmarna också samlat styrka för att kräva förändringar i samhället.

– Vi har bland annat byggt ett center för förskolebarn, för att kunna erbjuda även de minsta utbildning, säger Jenifer.

De har även fått färdigheter i bolagsstyrning och lärt sig att forma sin framtid genom kloka strategiska beslut. Nyligen tackade de nej till ett lån som de erbjudits.

– Vi insåg att långivaren i slutändan skulle profitera på våra surt förvärvade pengar istället för att hjälpa oss att utvecklas, såsom IM och Wolrec gör.

Finansierar barnens studier

Att leda Kavunguti Cluster har hjälpt Jenifer själv på många sätt:

– Se! Mitt hus hade grästak förut, nu har det plåttak. Och för några veckor sedan köpte jag min första kalv. Jag finansierar också mina barns gymnasiestudier. Dessutom: förut vågade jag knappt tala inför människor. Idag talar jag obekymrat inför er alla och är vice ordförande i den lokala kommittén för områdesutveckling.

Morgonmötet går mot sitt slut. En kvinna vid namn Chemale Tchale är angelägen om att berätta att Wolrec och Kavunguti Cluster faktiskt varit livsavgörande för henne:
– När min femtonåriga dotter hoppade av skolan och rymde hemifrån för att gifta sig blev jag så förtvivlad att jag funderade på att begå självmord.

Men, säger hon, tack vare Jenifer Thomas Shonga, som är juridiskt kunnig, fick hon loss dottern från äktenskapet. Dottern deltog också i en utbildning av IM och Wolrec som fick henne att växa.

– Idag är hon en förebild för andra flickor i byn. Hon har återvänt till skolan och just avslutat andra året i gymnasiet. För min familj har IM:s och Wolrecs arbete betytt massor.

Text: Sam Chibaya och Amanda Pietersen
Foto: Sam Chibaya