Det är brännande hett i byn Sawka i delstaten Jharkhand i Indien. Värmeböljan under den här våren har gett temperaturer över 45 grader i centrala Indien – något som är långt över det normala. En kvinnogrupp är samlad och sitter på marken i skuggan av ett träd. Åtta av de elva medlemmarna har trotsat hettan och kommit till mötet.

Området befolkas av en stam adivasier (se faktaruta nedan) som heter oraon. I byn finns ett tiotal kvinnogrupper som får stöd av IM:s partner Samvad, en adivasiorganisation som kämpar för ursprungsfolkens rättigheter på både gräsrotsnivå och politisk nivå.

Kvinnorna som har samlats svarar tålmodigt på frågor. Klimatförändringar vet de inte riktigt vad det är, men vädret – och hur det påverkar deras liv – är ett dagligt samtalsämne och problemområde.

Har vädret förändrats?
– Absolut! Det är mycket varmare nu och temperaturerna stiger hela tiden. Grödorna dör, det ställer till massa problem, säger Dahri Orain.

Regnar det inte längre?
– Jo, men vi får inte regn när vi och grödorna behöver det. Och sen får vi regn när vi inte ska ha regn, svarar en av kvinnorna.

Kvinnorna pratar livligt och upprört, nästan i munnen på varandra. Det är svårt att avgöra vem som säger vad.
– Marken blir totalt uttorkad, stenhård, så när det väl regnar kan den inte längre ta upp vattnet.
– Det är inte längre tidsbestämt, det är oförutsägbart, och då slutar jordbruket att fungera som det ska.
– Dessutom blir det ofta så varmt på dagen att vi nästan inte kan arbeta.
– Ja, och maten smakar sämre. Det är nog på grund av bekämpningsmedlen vi måste använda.

Angni Devi förklarar:
– Vi är tvungna att använda kemiska bekämpningsmedel idag. Så länge vi odlade våra ursprungliga grödor behövde vi inte det, men vi har inte fler fröer, lagren har tagit slut, så vi måste köpa utsäde på marknaden. Det är hybridgrödor som kräver kemiska bekämpningsmedel.

Charia Devi. Foto: Erik Törner

Hur ser ni på framtiden?
– Jag tror inte att vi tänker så mycket på den, i alla fall inte jag. Men livet blir ju svårare. Nu höjs priserna också på grund av inflationen, säger Charia Devi.

Är det sämre idag än för fem år sedan?
Kvinnorna nickar och hummar jakande.
– Ja, det är svårare, ekonomin är sämre, säger Butan Orain.
– Nya sjukdomar har kommit. Vi får idag malaria, tyfoid, lunginflammationer, anemi och annat, säger Charia Devi.

Varför tror ni att det kommer nya sjukdomar?
– På grund av kemikalierna vi får i oss och maten som är sämre. Det förändrade vädret, både torkan och fukten och regnet, påverkar nog också, svarar Charia Devi.

Är ni tvungna att migrantarbeta delar av året?
Frågan är relevant eftersom det är mycket vanligt att kvinnor och män ur den fattiga landsbygdsbefolkningen i Indien tvingas att, under delar av året, flytta för att hitta arbete. Det handlar om hårda och ibland farliga arbeten långt hemifrån. Fenomenet ökar i takt med att det traditionella jordbruket blir allt svårare att leva av.

Santoshi Devi har med stöd av IM:s partner Samvad lyckats ställa om sitt jordbruk. Foto: Erik Törner

– Vi gillar inte att behöva åka, ingen vill åka, men många av oss måste! Det har ökat mer och mer, för tjugo år sedan fanns knappt några så kallade migrantarbetare, säger Santoshi Devi, som just har anslutit sig till gruppen och snabbt kommer in i samtalet, stark i både röst och åsikter.
– Vi gör det för våra barn. Vi hoppas de inte kommer att behöva resa för att arbeta. Pengarna vi tjänar är för deras utbildning, så de ska slippa migrera och i stället få jobb här, lokalt, fortsätter hon.
Vad arbetar ni med när ni är iväg?
– Tegelstenstillverkning. Vi bär lera och tegelstenar till och från brännugnarna. Tegelstenarna väger ungefär 3,5 kilo styck och vi tar tio till tolv på huvudet samtidigt. För tusen tegelstenar får vi 150 rupees (cirka 125 svenska kronor), säger Santoshi Devi.
– Vi jobbar sju timmar varje dag, med en paus mitt på dagen på grund av hettan, från december till januari, fortsätter hon.
– Man får väldigt ont och det sliter framför allt på benen och axlarna. Nuförtiden finns det en enklare hälsoklinik och lite mediciner hos företaget, men om vi skadar oss mer än så skickas vi hem.

Hur är livet som kvinna här?
– Åh, det är en massa problem! säger Santoshi Devi leende men med eftertryck. – Män och kvinnor arbetar tillsammans i jordbruket nuförtiden, det är bra. Men vi kvinnor måste också göra allting hemma! Vi gör allt i hushållet! fyller Charia Devi i.

Finns det något som gör er stolta?
– Ja! Livet vi lever som adivasier gör oss alltid stolta. Vårt sätt att leva och vår syn på livet, det är i samklang med naturen, säger Butan Orain.
– Inget gör mig så stolt som mina grödor och inget gör mig så glad som en bra skörd och inkomsterna det ger, säger Angni Devi.

Fakta adivasi
Adivasi, ungefär ursprungsfolk på hindi, är ett samlingsbegrepp för det man i indisk lag kallar ”scheduled tribes”. Adivasierna består av hundratals stammar och grupper med delvis egna språk och religioner, som totalt utgör närmare nio procent av Indiens befolkning, cirka 100 miljoner människor. Många av dem bor i delstaten Jharkhand. Adivasierna ser sig själva som en äldre, ursprunglig och mer naturnära befolkning, avskilda från majoritetsbefolkningen. De ses som lågkastiga och utsätts ofta för diskriminering.

Så stöttar IM
Via IM:s samarbetspartners i regionen får främst kvinnogrupper bland adivasierna stöd att ställa om till hållbara, produktiva jordbruk eller att hitta andra inkomstkällor. Människor som lever på fattigdomsgränsen har sällan marginal att förändra sin situation, men med stöd får de den möjligheten. För adivasierna bidrar det bland annat till att färre kvinnor och män tvingas åka som migrantarbetare för att försörja sina familjer. Stödet kan handla om att få möjlighet att börja odla grödor som klarar det nya klimatet bättre och att kunna odla ekologiskt för att slippa att använda kemiska bekämpningsmedel. Det kan också röra sig om stöd till att starta kycklinguppfödning, små affärer och andra inkomstgenererande verksamheter.