Pressfriheten är en grundbult för demokratin. I både Filippinerna och i Ryssland är det ett farligt jobb att vara en journalist som tar sitt jobb på allvar: att granska makthavare som inte vill bli granskade.

Det är ofta det första en odemokratisk regim siktar in sig på i sin strävan att få ännu mer makt: att försöka tysta de kritiska rösterna. Först genom ifrågasättande och smutskastning, senare i processen genom indragna tillstånd och till slut med hot, repressalier och arresteringar.

Med de fria medierna tystade kan regimen fortsätta att demontera demokratin i lugn och ro. De mänskliga rättigheterna tynar bort, en efter en, och lämnar ett samhälle i hopplöshet efter sig.

Därför är Maria Ressas kamp mot Rodrigo Duterte, Filippinernas maktfullkomlige president, så viktig. Med sin oberoende nyhetstjänst Rappler har hon oförtrutet kämpat vidare och varit ett rött skynke för Duterte, och detta i ett land där många journalister har mördats sedan presidenten tillträdde. Maria Ressa själv har mordhotats och fängslats ett flertal gånger, men ändå inte gett upp.

När Dmitrij Muratov fick reda på att han utsetts till pristagare var hans första kommentar att han tillägnade priset till ett antal mördade ryska journalister. Deras fotografier hänger på väggen på tidningen Novaja Gazetas redaktion, som en obehaglig påminnelse om hur farlig den fria journalistiken anses vara i Ryssland. Som tidningens chefredaktör har han gjort vad han har kunnat för att skydda sina reportrar. Och tidningen har lyckats navigera i regimens ständiga attacker och ändå fortsatt att avslöja kränkningar, korruption och maktmissbruk.

Maria Ressa och Dmitrij Muratov är två modiga och välförtjänta mottagare av Nobels fredspris. Förhoppningsvis bidrar valet av dem till att inspirera och stärka journalister världen över till att fortsätta kampen mot andra autokratiska regimer i världen.

För demokratins överlevnad är detta en viktig förutsättning.