Tim har levt hela sitt liv i Sverige. Han omhändertogs av svenska myndigheter när han var elva dagar gammal när det visade sig att hans nigerianska mamma vad psykiskt oförmögen att ta hand om honom. Han har sedan dess levt ett tryggt liv i ett familjehem, med syskon och föräldrar.

Men om några månader ska han sättas på ett flygplan, utvisad till Nigeria.

Trots att Sverige har tagit barnkonventionen som lag har den inte en chans i kollisionen med en obönhörlig svensk migrationslagstiftning.

“Att barnkonventionen och principen om barnets bästa ska beaktas innebär inte en ny grund för att kunna bevilja uppehållstillstånd”, skriver Migrationsverkets rättschef.

Det är där vi är. Dit vi har kommit.

Det är det här som politikernas tävlan om att vara ”tuffast på skolgården” har resulterat i.

Treårige Tim tas från familjen han växt upp med, leken i sitt rum och i trädgården, släkten och kompisarna och tryggheten och hamnar högst sannolikt i ett påvert barnhem i Nigeria.

Med människor han aldrig träffat.

I ett land han aldrig varit.