I april bestämde regeringen att ta över nio miljarder kronor från det internationella biståndet för att finansiera Sveriges flyktingmottagande. Man tog från en utsatt grupp för att ge till en annan.

Beräkningsgrunden var Migrationsverkets uppskattning av hur många nya flyktingar som skulle komma från Ukraina. I början av sommaren återfördes en liten del: 1,3 miljarder.

Idag kom den senaste prognosen från Migrationsverket. Den pekar på att kring hälften av nedskärningarna av biståndet gjordes helt i onödan, vilket har drabbat många människor i fattigdom – alltså också helt i onödan.

Nu har regeringen chansen att återupprätta en del av Sveriges internationella rykte genom att skyndsamt ta bort i alla fall tre miljarder av det ”utbetalningstak” (läs: nedskärningar) som beslutats vad gäller det internationella biståndet.

IM skrev, tillsammans med 18 andra organisationer, under våren ett brev till biståndsminister Matilda Ernkrans och ställde ett antal frågor om hur regeringen tänkte kring nedskärningarna. De flesta frågorna fick inga tydliga svar, men ministern skrev i alla fall att:

”Regeringen kommer att utgå från Migrationsverkets prognoser för att, i enlighet med den avräkningsmodell som tillämpas, beräkna den slutliga avräkningen för 2022.”

Nu måste Matilda Ernkrans ge besked om när de tre miljarderna kan återföras till biståndet. Till att börja med. För det är ju verkets prognos som gäller, eller hur?

Dessutom: Reglerna kring hur svenska regeringar ska kunna dribbla med biståndspengar måste skärpas. En regering ska inte kunna ta bort 20 procent av en årsbudget på ett osäkert beslutsunderlag och utan parlamentarisk beredning. Om det hade gällt en annan del av statsbudgeten, till exempel skolan eller försvaret, hade det blivit ett ramaskri.

Enprocentsmålet i biståndet måste värnas på riktigt. Pengarna måste gå till det de är avsedda för. Att ta emot människor på flykt är en självklarhet, men det har vi råd med utan att ta från människor som lever i fattigdom och förtryck.