I Guatemala dör 88 mammor per 100 000 levande födda barn, jämfört med 4 av 100 000 i Sverige. För kvinnor från urfolket är antalet det dubbla.

Jag är i samhället Tamahú för att träffa Doña Telma. Hon är comadrona och jobbar på en mottagning där hon tar emot gravida kvinnor för att undersöka dem och ge råd. Det är en mottagning som drivs av föreningen Acropros (Asociación de Comadronas y Promotores de Salud) som Asecsa samarbetar med. ASECSA står för Asociación de Servicios Comunitarios de Salud.

Jag slår mig ned på en plaststol i det kala väntrummet, som utöver några fler plaststolar innehåller ett bord med en TV som inte är inkopplad och en gasspis som används för att sterilisera instrument. Jag hör Telma prata med en patient på språket Qu’echi’ bakom den stängda dörren in till undersökningsrummet. Efter en stund kommer hon ut, säger hejdå till kvinnan, kommer leendes fram till mig och vi kindpussas för att säga hej.

Fick utbildning via IMs partnerorganisation

Till skillnad från en barnmorska i Sverige så har Telma ingen officiell utbildning. När hon för 19 år sedan började arbeta som comadrona var det för att det inte fanns någon i hennes samhälle, långt ifrån sjukhus eller hälsocenter, som assisterade kvinnor vid deras förlossningar. Telma hade en släkting som var comadrona och kunde lära henne vissa saker och det var så det började.

Telma kände dock snabbt att hennes kunskaper var otillräckliga och kom i kontakt med Asecsa som utbildade henne om förlossningar, risker och varningssignaler som hon inte varit medveten om innan. Hon blev även försedd med redskap som peanger och sax att klippa navelsträngen med.

Mycket mer verktyg än så har inte Telma i nuläget heller. På hennes undersökningsrum finns ett stetoskop för att lyssna på barnets hjärtljud och en blodtrycksmanschett. Ultraljudsmaskiner och möjlighet till provtagning lyser med sin frånvaro. För att undersöka bebisen i magen har Telma sina händer till hjälp.

Kvinnorna har inte råd att ta sig till läkare

Situationen för comadronas i Guatemala är komplex och svår.

– Hälsoministeriet värderar inte vårt arbete, samtidigt som majoriteten av de gravida kvinnorna från urfolket väljer att ta hjälp av en comadrona under graviditet och förlossning, av olika anledningar, säger Telma. Många lever i fattigdom och har inte råd eller möjlighet att ta sig till en läkare på grund av dålig infrastruktur och tillgång till transportmedel.

Den vård som bedrivs på hälsocenter och sjukhus är även på spanska, och då det inte är kvinnornas modersmål känns det ofta tryggare att ta hjälp av en comadrona som pratar det lokala språket.

Förlossningarna som comadronas assisterar sker i princip alltid i kvinnornas hem, vilket också skapar trygghet för den förlösande kvinnan. För att komma fram kan en comadrona ibland behöva vandra i mörker och regn på en lerig stig med enbart ljuset från en ficklampa.

Får skulden och blir dömda om något går fel

Vid de tillfällen som comadronas följer med kvinnor till sjukhuset då de bedömer att en förlossning är för riskfylld att utföra i hemmet, får de inte följa med in då de ses ned på för att de inte har någon officiell utbildning. De får också ofta skulden och riskerar att bli dömda om något går fel vid en förlossning, trots att de följt den plan för nödsituationer som utarbetats av hälsoministeriet.

Telma och hennes kollegor har ingen lön utan får ibland lite pengar av kvinnorna som de förlöser, om de har råd. För att förbättra situationen för comadronas och därigenom kvinnorna de hjälper, är Telma och Asecsa med i ett nätverk som jobbar för att höja comadronans status och stärka deras roll i samhället. Nyligen har ett förslag lämnats in om att de ska få en årlig lön på 3 000 Quetzal, motsvarande strax över 3 000 svenska kronor.

Trots att Telma inte har de resurser som finns på ett sjukhus har hon under sina 19 år som comadrona aldrig varit med om att en mamma eller ett barn har dött. I framtiden önskar hon att någon av hennes barn kommer att vilja ta över hennes arbete så att hennes kunskaper får leva vidare.

Redaktionens kommentar:
Asecsa är en av IMs partnerorganisationer i Guatemala. Vi stöttar deras verksamhet i regionen Alta Verapaz, där en utbredd fattigdom gör att befolkningen ofta saknar tillgång till infrastruktur, transportmedel och säker vård. Språkbarriärer förvärrar situationen ytterligare. Asecsas arbete med att stärka comadronans roll är ett viktigt verktyg för att bekämpa fattigdomens konsekvenser genom att ge kvinnor tillgång till säker vård på sitt eget språk. IMs samarbete med Asecsa bidrar därmed till det Globala målet 1 – Ingen fattigdom och till det Globala målet 10 – Minskad ojämlikhet, som säger att alla ska ha lika rättigheter och möjligheter.

När du ger en gåva till IM är du med och stärker levnadsförhållandena för minoritetsbefolkningar i alla de länder vi arbetar i. Tack för ditt bidrag!