Trots att barnäktenskap är förbjudet i Nepal är det fortfarande hundratusentals flickor varje år som ingår äktenskap i tidig ålder. För Amrit Budha Magar var äktenskapet enda vägen ut ur fattigdomen som hon växt upp i. Men i sista stund hände något som förändrade hennes framtid.
De tolv dagar gamla getkillingarna bräker hjärtskärande. 18-åriga Amrit Budha Magar plockar upp dem i famnen men de vrider och vänder sig för att komma ur greppet och ner till sin mamma igen. Hon sätter ner dem och borstar av sin röda sjal. Över gårdsplanen kommer Amrits mamma Patali Budha Magar gående med en nappflaska i handen. Hon går in i skjulet för att komma undan den starka middagssolen och killingarna springer glatt efter. Med van hand börjar hon mata den ena killingen medan den andra springer runt och buffar. Utanför skjulet står familjens ko och idisslar.
Amrit går in i det låga lerklinade huset och byter om. Det är dags att gå till skolan. Skoluniformen måste tas på och böckerna packas i väskan. Men att Amrit skulle vara kvar i skolan idag var långt ifrån en självklarhet för två år sedan.
Patali Budha Magar visar de två bilder som finns på familjen.
Kashipur, Nepal
Här, i sydvästra Nepal, är fattigdomen utbredd. Det informella kastsystemet ligger till grund för en djup diskriminering av utsatta grupper. Den pågående klimatkrisen orsakar översvämnings- och torkkatastrofer som förstör det lilla som åkrarna ger. För många familjer är det svårt, ibland omöjligt, att mätta alla munnar. Ett sätt är att gifta bort döttrarna i ung ålder – trots att barnäktenskap är förbjudet enligt lag i landet. För unga flickor kan äktenskapet också ses som enda utvägen ur den tunga tillvaro som fattigdomen skapar. Det kan också vara ett sätt att följa hjärtat istället för att vänta på att familjen ska välja ut en lämplig make. Kunskapen om att äktenskap faktiskt är förbjudet före 20 års ålder i Nepal är liten bland familjer där många i stor utsträckning saknar grundläggande utbildning.
Orsakerna till tidiga äktenskap är komplex och inte alltid självklar. Men faktum är att 10,4 procent av alla flickor i Nepal är gifta redan vid 15 års ålder. Och vid 18 års ålder är siffran 36,6 procent.
För två år sedan, när Amrit var 16 år, var hennes högsta dröm att gifta sig för att komma bort från hungern, det hårda jobbet på gården och de obefintliga framtidsutsikterna.
– Jag ville ha ett annat liv. Vi var ju så fattiga.
Han var 20 år och de träffades via sociala medier. Efter några veckors chattande frågade han henne om hon ville gifta sig med honom.
– Jag visste inte att det var förbjudet att gifta sig så ung. Så jag sa ja. Men jag berättade inget för mina föräldrar.
Killen betalade en bussbiljett så att Amrit kunde åka den flera timmar långa resan till hans hemby.
Fakta: Tidiga äktenskap i Nepal
Trots att barnäktenskap är förbjudet i Nepal är det fortfarande hundratusentals flickor och pojkar som varje år ingår äktenskap i tidig ålder.
Shiba Kawar jobbar som socialarbetare för IM:s partner SEED. Hon ringde samtalet som ändrade Amrits framtid.
Kashipur, Nepal
Amrits föräldrar blev oroliga när dottern var borta. I byn fanns socialarbetaren Shiba Kawar som jobbar för IM:s samarbetspartner Society for Environment Education Development (SEED). Hon nåddes av rykten om att en flicka åkt iväg för att gifta sig och kontaktade Patali och hennes man. I samtalet förklarade hon för dem att det är olagligt för ungdomar att gifta sig före 20 års ålder och hon berättade också att hon skulle vara tvungen att kontakta polisen om flickan inte kom tillbaka. Föräldrarna var förtvivlade och frågade vad de skulle göra. Shiba ringde upp Amrit och förklarade samma sak som hon hade berättat för föräldrarna.
– Det var första gången jag fick höra att det var olagligt. Jag blev förskräckt och ville inte att mina föräldrar skulle bli straffade av polisen, säger Amrit.
Shiba berättade också att SEED arbetar för att stärka familjers ekonomi just för att undvika tidiga äktenskap och att de också erbjuder kvinnor att delta i sparlånegrupper. Amrit kände plötsligt att det fanns hopp om en ljusare framtid och bestämde sig för att lämna pojken och komma hem igen.
Amrits mamma, Patali, som aldrig gått i skolan tidigare gick med i SEEDs Reflectgrupp – en sorts självhjälpsgrupp där kvinnor och unga flickor får lära sig om sina rättigheter, om vikten av utbildning, att lära sig skriva, läsa och räkna, och mycket annat. Hon har även gått med i SEEDs sparlånegrupp där hon sparar 200 rupier (ungefär 16 kronor) per månad. Hon tagit ett lån genom gruppen för att köpa två getter. Det är de getterna som nu har fått de två killingarna för tolv dagar sedan.
– Jag är glad att Amrit inte gifte sig. Jag tyckte ju egentligen att hon var för ung, men jag visste inte att det var olagligt. Men nu har livet blivit så mycket bättre. Tidigare undvek jag människor för att jag kände mig fattig och outbildad. Nu är jag med på utbildningar och vågar prata i gruppen.
Amrit Budha Magar på väg till skolan i sin skoluniform.
Kashipur, Nepal
Även Amrit har gått med i den lokala Reflect-gruppen.
– Vi pratar mycket om barnäktenskap i gruppen och vi har fått reda på vilka straff man kan få om man gifter sig tidigt. Vi som grupp arbetar nu för att stoppa barnäktenskap i vår by genom att informera både föräldrar och ungdomar. Jag har faktiskt fått ett par av mina vänner att tänka om och inte gifta sig, berättar Amrit.
Om Amrit hade gift sig är chansen inte stor att hon hade fått gå kvar i skolan. De flesta unga flickor som ingår tidiga äktenskap tvingas sluta sin utbildning för att ta hand om mannens familj och den egna familjen. Bristen på utbildning ligger sedan till grund för den onda cirkel av fattigdom som är svår att bryta.
– När jag är klar med min utbildning vill jag ha ett bra jobb. Kanske startar jag en egen verksamhet som sömmerska. Då är det bra att kunna företagsekonomi och annat som vi studerar nu. Jag vill inte jobba i jordbruk som mina föräldrar, säger Amrit.
Även om familjens ekonomi har blivit bättre är livet på den lilla gården fortfarande hårt. Amrit berättar att hon går upp tidigt på morgonen för att hjälpa till med att mata djuren och laga frukost. Vid halv tio går hon hemifrån och klockan tio börjar skolan. Där är hon sedan till klockan fyra. På kvällen hjälper hon till att laga mat, städa och tvätta och sen är det dags för läxor. På loven har Amrit till uppgift att ta djuren ut på bete dagligen.
Men med en utbildning i bagaget kommer Amrit ha möjlighet att skapa sin egen framtid. Idag är hon glad över att hon inte gifte sig. Hon har inte ens kontakt med killen längre.
– Jag tror att framtiden kan bli bra, säger Amrit och ler.
Just idag är Amrit lite sen, så Shiba ska skjutsa henne till skolan på sin moped. Hon hoppar upp bakom Shiba, samlar ihop sin sjal som fladdrar i vinden och vinkar farväl. Kvar står Patali och tittar stolt efter sin dotter.
▪▪▪▪▪▪▪
Sharada Basnet, Reflect-samordnare hos SEED.
Arbetet i byarna utförs av engagerade socialarbetare och Reflect-samordnare. Sharada Basnet (bilden) är Reflect-samordnare och arbetar sammanhållande för distriktets kvinnogrupper. Hon berättar att behoven är stora, men att de personella resurserna är för små. ”Vi har så många grupper, men för få samordnare, så jag kan inte tillbringa så lång tid i varje grupp som jag hade velat.”
En Reflectsamordnare tjänar ungefär 14 800 rupier/månad (1 150 SEK) och en socialarbetare tjänar ungefär 20 000 rupier/månad (1 550 SEK). När du väljer att skänka pengar till IM är du med och bland annat bekostar löner för människor som gör fantastiska insatser för sina medmänniskor. Ett konkret sätt att göra skillnad!