Unga muslimska fl ickor i Indien får leva med många lager av hinder och diskriminering, både på grund av sin religiösa och sociala status, och sitt kön. Många tvingas sluta skolan i förtid – inte sällan mot sin vilja. Men många av dessa unga flickor får nu stöd att kämpa emot och åter sätta sig i skolbänken.
”Vi var sex systrar, och min familj gifte bort oss en efter en.”
Srijan är en av IM:s nyare samarbetsorganisationer i Jharkand (se Medmänsklighet nummer4, 2022). Det är en region som är präglad av de många adivasis, Indiens ursprungsbefolkning, som bor där. Men här finns också byar bestående av en majoritet muslimer, och idag är de en minoritet en mycket stor sådan som utsätts för hårt tryck av det hindunationalistiska styret.
En av dessa muslimska byar är Aara, en bit utanför regionhuvudstaden Ranchi. Det är oerhört varmt denna dag, 46 grader. På skolgården försöker alla desperat söka skugga från den stekande solen. I ett klassrum har en grupp kvinnor och flickor i olika åldrar samlats. De är alla delar av de åtta Young Girls Councelling Clubs som Srijan hjälpt till att organisera här. Klubbarnas deltagare är 14–24 år.
Barnäktenskap hotar
En av deltagarna, Saheba Parween, berättar om sin egen situation, och hur hon genom klubben slapp bli offer för barnäktenskap. ”Offer” är ordet hon själv använder.
– Vi var sex systrar, och min familj gifte bort oss en efter en. Brudgåvor är en väldigt svår fråga och stor utgift.
De vill gå i skolan – inte gifta sig Unga muslimska flickor i Indien får leva med många lager av hinder och diskriminering, både på grund av sin religiösa och sociala status, och sitt kön. Många tvingas sluta skolan i förtid inte sällan mot sin vilja. Men många av dessa unga fl ickor får nu stöd att kämpa emot och åter sätta sig i skolbänken. Men jag sade nej! Jag stod emot pressen med hjälp av klubben och mina vänner här. Nuförtiden är jag student och ska gå klart skolan. Liknande historier är vanliga i Aara nu. Och det är en utmaning även för föräldrar som måste lära sig att tänka om. I Sahebas fall tog hon hjälp av de lite äldre i klubben som pratade med hennes föräldrar och övertygade dem. Saheba skrattar och fortsätter.
– Mina föräldrar brukar muttra lite och säga, ja det är ju inte perfekt det vår dotter gör nu – men det är faktiskt helt okej!
Idag är Saheba själv väldigt aktiv och kampanjar mot barnäktenskap i sin by. Många unga flickor fick knappt lämna sina hem och än mindre sina byar förut. Och de uppmuntrades knappast att gå med i en ungdomsklubb. Men efter att några vågat ta första stegen spred det sig och de första allra modigaste gick och knackade dörr för att hitta fler deltagare. Med hjälp av Srijan förstås.
Flickornas ungdomsklubb har möte på skolan i Aara. De stöttar och lär sig av varandra, och får stöd av IM:s partnerorganisation Srijan Foundation.
Erik Törner
”Jag tänker inte gifta mig nu för det! Först studera klart till sköterska, sen kan jag gifta mig.”
Samarbetsprojekt Programmet finansieras av IM och Världsbanken, men även lokala myndigheter är involverade.
– Vi har tre partners i detta samarbete där vi är den genomförande och ansvariga fjärde parten, berättar Rajiv från IM:s partnerorganisation Srijan. Rajiv berättar att just dessa muslimska byar blev fokus för insatser eftersom statistik visade på så stora utmaningar.
– Efter 8:e klass när flickorna är 11–12 år slutar hälften av dem skolan. Nu när vi kommit in har kanske två till tre år gått, men med överbyggnadsutbildningen kan vi hämta tillbaka eleverna in i skolan så de kan gå klart. Srijan har tre personer som ansvarar för koordination, mobilisering av ungdomarna och stöd till organisation av nya klubbar. The Lady Boss Hina Kumari, 18 år, ställer sig längst fram i klassrummet och pratar med hela gruppen. Hon har en stark pondus och tar verkligen plats. På hennes tröja står det ”Lady Boss”.
– Vi pluggar inte bara, vi har kul också, spelar spel. Men alla har vi våra mål. Mitt mål är att bli sjuksköterska eller barnläkare. Hina har det tufft, hennes föräldrar är döda och hon lever med sina två bröder.
– Jag tänker inte gifta mig nu för det! Först studera klart till sköterska, sen kan jag gifta mig. Men då vill jag flytta till Kolkata (Calcutta), för där kan jag bli sköterska i fotspåren av Moder Theresa. Hon är min förebild. Hennes bröder är idag hennes största supporters.
– De säger alltid till mig att jag inte ska lyssna på någon som säger till mig vad jag kan och ska. Du kan göra vad du vill säger de, och de har rätt. Hina förlorade inte bara sina föräldrar, hon var också med om en olycka och blev allvarligt skadad. En skada som medförde en djup depression. Men klubben, och vännerna där, hjälpte henne ur det.
– En flicka kan göra vad hon vill! Av egen kraft! Av egna val! Det är hennes rätt!